Sedan början av 1970-talet finns en flygplats på El Hierro, men man kan även åka färja från Teneriffa. Antalet invånare uppgår till drygt 10.000 och huvudnäringen är jordbruk.

Ända fram till Columbus resa till Amerika ansågs El Hierro genom sitt västliga läge vara världens ände. Namnet är av okänt ursprung. Det kommer troligen från urbefolkningens språk. En teori säger att namnet kommer från ordet för vattenpöl. På spanska betyder hierro järn, men öns namn har inget med metallen att göra då det inte alls finns järnfyndigheter där.

Urinvånarna kallades bimbacher. De besegrades alldeles i början av 1400-talet av Jean de Béthencourt som tog över ön genom förhandlingar. Han lovade respektera invånarnas frihet och inga krigshandlingar användes vid erövringen. Löftet var dock falskt och snart såldes infödingarna som slavar. Många fransmän och spanjorer kom sedan att flytta till El Hierro. Vid genetiska undersökningar har det nu framkommit att en stor del av de nuvarande öborna bär på dna från urinvånarna.

Halva ön försvann

Rent geologiskt är El Hierro den yngsta av Kanarieöarna. Den är till ytan endast omkring 270 kvadratkilometer. Trots sin litenhet är den hösta punkten hela 1.501 meter över havet. Terrängen är kuperad och den varierade landskapsbilden bjuder på osannolika scenerier. Längs sydkusten breder ett kargt vulkanlandskap ut sig. På höglandet tror man att man hamnat i ett engelskt beteslandskap och däremellan kan man botanisera i orörda pinjeskogar eller i snåriga ljungträdsskogar. Norra delen av ön har nedanför de höga branterna ett frodigt lågland där man odlar bananer och ananas. Man tror att halva ön försvann i Atlantens djup för några hundratusen år sedan och branterna i norr är ett spår av detta.

Jordbruket är som sagt betydande. Ananasodlingar introducerades på ön av hemvändande emigranter från Venezuela. Förutom enorma bananodlingar – delvis under tältliknande växthus – finns det vinodlingar. Det lokalt producerade vinet börjar få allt högre renommé.

Turismen är inte särskilt utvecklad på El Hierro. Hotellkapaciteten är mycket låg just nu, men planer finns på att bygga ett större hotell. Mest är det vandrings- och dykturister som hittar dit. Vattnen kring ön är klara och mycket artrika.

Sommaren 2011 drabbades El Hierro av ett omfattande vulkanutbrott som skedde under vattnet söder om ön. Inledningsvis planerade man för en evakuering av befolkningen, men det visade sig att läget inte krävde detta. Utbrottet har liknats det vid Surtsey på Island, men här resulterade det inte i någon ny ö – toppen av den nya vulkanen ligger 80 meter under vattenytan. Stora områden på havsbotten lades under lava. Det såg uppifrån ut som ett stort grönt lock. Nu har naturen börjat återerövra området och detta med förvånande snabbhet enligt forskarna. Centro de Interpretacion Vulcanologico i närheten av La Restinga på sydkusten är ett besökscentrum som berättar om det dramatiska vulkanutbrottet och dess följder.

Länk till naturen

Vid ett besök på El Hierro ska man inte heller missa räddningscentret för den utrotningshotade jätteödlan; El Centro de Recuperación del Lagarto Gigante. Jätteödlan som ursprungligen hade få naturliga fiender antogs på 1940-talet vara utrotad. Den hade decimerats i antal på grund av vildkatter och råttor som kom till ön med erövrarna. Dessutom hade den jagats under svåra hungerår. För trettio år sedan kunde dock en herde berätta att han sett ödlor på ett ställe i bergen och en stor räddningsaktion startade. I dag har räddningscentret omkring 1.500 ödlor och utplanteringar sker varje år. Honorna lägger bara kring tio ägg per år och i reservatet låter man betäcka dem vartannat år. Eftersom honorna stressas av besöken på centret så visar man enbart upp hannar för turisterna.

Besöker man El Hierro kan man göra en visit i det lokala vinkooperativet. Vinprovningen ackompanjeras av smakprover på lokalt producerade ostar. De är verkligt delikata och man blandar ko-, får- och getost vid produktionen.

Unesco förklarade 2002 El Hierro som ett biosfärområde. För att utses till ett biosfärreservat måste specifika områden visa en stark historisk länk mellan människa och natur. Miljömedvetenheten hos beslutsfattarna verkar vara hög och man strävar till att göra samhället självförsörjande på förnyelsebar energi. Strax utanför huvudorten Valverde har man byggt en energianläggning som utnyttjar vind- och vattenkraft som energikälla.

Två stora sötvattensdammar har byggts uppe i bergen och genom att leda vattnet till vattenkraftanläggningen produceras el. Vattnet pumpas sedan tillbaka upp till dammarna och till detta används de fem vindkraftverken. Resultatet har dock inte uppnått förväntningarna och anläggningen har hittills kunnat producera drygt 40 procent av öns elbehov. Energiprojektet som vunnit berömmelse ute i världen tar emot studiebesök av turistgrupper.

Fascinerande landskap

Trots att sevärdheterna, badstränderna, butikerna och hotellen är rätt få på El Hierro är det en ö som utan tvivel lockar till återbesök. Naturen och de överdådiga scenerierna slutar aldrig att fascinera. Vädret kan växla fort och till en början är det svårt att läsa av landskapet, särskilt när man är uppe i bergen och molnen ligger nedanför en.

Planer finns nu på att bygga en hotellanläggning med 200 rum. Man får hoppas att utvecklingen inte skenar iväg och att massturismens baksidor undviks. År 2015 hade El Hierro endast omkring 5.000 turister medan systeröarna Gran Canaria och Teneriffa hade knappt två respektive två och en halv miljon.

Kjell Ekström