När slutbetänkandet som den parlamentariska kommittén som utrett förutsättningarna för en tunnel mellan fasta Åland och Föglö presenterades konstaterade infrastrukturminister Christian Wikström att kommitténs kalkyler visade att tunneln beräknas bli dyrare än de tre alternativ med färjor som den jämfördes med.
Redan nästa dag kunde dock Ålandstidningens läsare på insändarplats läsa att kommittémedlemmarna Jörgen Pettersson och Rainer Juslin menade att tunnelalternativet tvärt om är billigare än att fortsätta med färjor i skärgårdstrafiken.
Hur blev det så, trots att kommittén var ense om skrivningarna i betänkandet?
– Jag tror nog att målbilden är ganska lika, men vägen dit är lite olika. Det konstiga med pressinformation som Christian Wikström höll var att han presenterade betänkandet med fel anslag. Han sa att tunneln var det dyraste alternativet, det stämmer inte. Om man slår ut investeringskostnaden över tid så är tunneln betald på 40 år. Men sedan måste man investera i nya färjor i de alternativa lösningarna, så tunnelalternativet är det vettigaste, säger Rainer Juslin.
Färjalternativet osäkrare
Jörgen Pettersson är inne på samma linje och tycker inte att det är så konstigt att åsikterna går isär.
– Det är kanske inte så hemskt konstigt, egentligen. Vi har räknat ut hyggligt bra vad tunneln kan kosta, fast spannet är väldigt stort, säger han med hänvisning till betänkandets olika summor som varierar mellan 130 och 270 miljoner euro.
– Å andra sidan menar jag att fortsätta som hittills är behäftat med ännu större osäkerhet än tunnelspannet. Det beror lite på vilket perspektiv man har. Min uppfattning är att om man fortsätter som hittills kommer det att generera mycket högre kostnader än vad tunneln kommer att göra, säger Jörgen Pettersson.
Christian Wikström menar att han är överens med Juslin och Pettersson, men att de ser på frågan på olika sätt.
– Det beror på hur man ser på det. Totalt sett visar beräkningarna att tunneln blir dyrare än alternativen. Men landskapet kan få ned kostnaden. Om man får in de externa inkomster vi visar behövs, då kommer vi ned till en nivå som är billigare för landskapet, säger han.
Central fråga
De externa inkomsterna kan utgöras av användaravgifter, men också av bidrag från staten eller EU.
– Det är skillnaden, vem som betalar det här. Det är en högst central fråga. Men jag vill mena att vi inte är särskilt oense i sakfrågan. Tunneln kan absolut bli billigare än de 217 miljoner vi kalkylerar med, det är till och med sannolikt, säger infrastrukturministern.
Alla tre, Wikström, Juslin och Pettersson, konstaterar att det ännu är väldigt osäkra siffror om såväl kostnaderna för en tunnel som de framtida kostnaderna för en skärgårdstrafik liknande den som finns i dag. Fler undersökningar måste till för att bättre kunna precisera prislappen för en tunnel.
– Det finns väldigt många öppna frågor ännu, i kommittén gick vi inte in i detaljer. Och nog finns det bra skäl för att se på skärgårdstrafiken i ett större perspektiv än att bara göra upp en tidtabell för när färjor ska förnyas, säger Rainer Juslin.
Christian Wikström håller med om att uträkningarna för alternativen till tunnel kan ifrågasättas.
– Våra uträkningar är utifrån nuvarande avtal i skärgårdstrafiken, och de är väldigt förmånliga. Med väldigt stor sannolikhet kommer priserna att gå upp en hel del i nästa avtalsrunda. Så om vi hade gjort kalkylen om ett par år så hade trafiken blivit betydligt dyrare.
Splittrade grupper
Lagtingsgrupperna har hittills varit splittrade i tunnelfrågan, men de tre hoppas att slutbetänkandet trots de olika ställningstagandena innebär att fler blir positiva till tunnelalternativet.
– Det kan nog hända att det är splittrat, men till största delen beror det nog på att man inte satt sig in i alla delar. Men om man ser vad en tunnel möjliggör och ställer förväntade investeringskostnader mot vad det kostar i dag så är det verkligen inte en så svår fråga, tycker jag. Men det är klart, det är politik, säger Jörgen Pettersson.
