När Matthew Vaughn på något sätt är inblandad i en film, ja då blir det åka av.

Guy Ritchie må vara den moderna brittiska actionregissören men arvtagaren är Vaughn. Duon, som redan i inledningen av 2000-talet, samarbetade med kultklassikerna ”Lock, Stock and Two Smoking Barrels” och ”Snatch”.

Vaughns sologenombrott ses av många som ”Layer Cake” – med en fantastisk Daniel Craig – vilken han följde upp med otroligt underskattade fantasyfilmen ”Stardust”. Några år senare kom supervåldsamma ”Kick Ass” från absolut ingenstans och hyllades i stort sett unisont i hela filmvärlden.

Senast är det Kingsman-serien, med hemliga agenter, snabba klipp och mängder av one liners – som sysselsatt honom. Och nu kommer vi till ”Argylle”, som är en del av Kingsmans universum.

I filmen får vi följa författaren Elly Conway (Bryce Dallas Howard) som de senaste åren har gjort succé med sin spionserie Argylle. Men hon drabbas av skrivkramp efter att hennes mor Ruth (Catherine O’Hara) dömt ut slutet på manuset till hennes senaste alster. De bestämmer sig för att träffas och Elly tar tåget till sina föräldrar, och här drar Vaughn i turboväxeln som han låter ligga kvar i stora delar av filmen, förutom ett antal välbehövliga lugnare stunder. En suspekt, flower power-doftande man sätter sig mitt emot Elly och hannes katt och börjar – vad Elle uppfattar vara – en massa meningslöst dravel.

Därefter följer en lång, brutal actionscen där spioner dör som flugor i sina försök att fånga Elly.

Nu är den försvarslöse författaren helt plötsligt en del av sin egen berättelse. På något sätt har hennes böcker i stort sett varit en spegling av verkligheten och såväl de onda som goda (det är ytterst oklart vilka som är vilka, filmen är fylld av vändningar) har väntat på hennes senaste bok för att ta reda på var en viktig USB-sticka med vital information hålls gömd.

Och där är premissen för filmen: Hennes jakt på den lilla stickan, kampen för överlevnad och att få tillbaka sitt normala liv.

Det här är en film som vet exakt vad den är för någonting och inte försöker vara något annat. Det är extremt over the top, våldsamt så det förslår och med en supertajt klippning med mängder av kameravinklar och fantastiska effekter.

Det är inte nyskapande för fem öre men för sin genre perfekt utfört.

Störst minus, och det är ett rejält sådant, är skämten som nästan alltid faller helt platt. Två gånger kom jag på mig själv att skratta under nästan 2,5 timme lång film.

Det gnistrar inte direkt i kemin mellan radarparet Bryce Dallas Howard och Sam Rockwell men det funkar. Och Bryan Cranston (”Breaking Bad”) är så där lågmält ond som bara han – och Christoph Waltz (”Inglorius Basterds”) – kan vara. Vill du ha en rejäl actionfylld kväll där du inte behöver tänka allt för mycket, ja då är det Argylle som gäller på bio just nu. Men jag skulle inte skälla ut dem som väntar tills den går att streama.