Skriften ges ut av stiftelsen Ålands sjöfartsmuseum och Ålands Nautical Club, med Heidi Viktorsson som redaktör. Liksom föregående år innehåller skriften ett varierat material, och fokus ligger på motorfartyg och segelsjöfart. En rad författare, de flesta bekanta sedan tidigare årsskrifter, medverkar.
Mariehamnaren och sjökaptenen Börje Borenius (1918-1999) seglade under sitt yrkesliv på både segel- och motorfartyg. Under ett halvår 1940, under sin första tid som nyutexaminerad styrman, skrev Börje Borenius dagligen ner sina tankar i ett vaxdukshäfte.
Dagboksanteckningarna, som bitvis vittnar om en hel del dramatik, publiceras nu i årsskriften. Den 24 april, när han befinner sig i Norge, skriver han till exempel att han vaknar av flygplansbuller: ”Det var tyska plan som kretsade över oss. Vi hann inte mer än ut förrän de första bomberna kreverade över oss.”
Men Börje Borenius har också gjort små minnesanteckningar om vardagliga ting, som när han tillverkat splejslar till förtöjningsvajrarna, eller gjort sig hemmastadd i en ny hytt.
Råttbekämpning
Även Ivar Hägerstrands anteckningar, de här i brevform, finns med i årsskriften. Hägerstrand (1889-1952) arbetade sammanlagt över 50 år till sjöss, och var under flera årtionden befälhavare på Gustaf Eriksons fartyg. I breven till sin hustru och dotter berättar han om om det stora ansvar som vilade på hans axlar. Men liksom genom Börje Borenius anteckningar får läsaren också en inblick i det som kan ge oss en känsla för livet ombord, som när utrymmena i ett fartyg gasades för att få bukt med råttor eller när grisen Oskar slaktades och besättningen utöver det lyckades fånga en albatross.
I årsskriften finns även flera personporträtt. För skribenten Yngve Gustafsson har Rolf Håkans berättat om sin tid som den sista trimmaren på ss Hildegaard. Hon köptes till Åland 1935 av Rederiaktiebolaget Hildegaard, med familjen Lundqvist som huvudägare. Rolf Håkans mönstrade på 1959, och hans jobb var bland annat att skotta kol.
Om släktingar
Hans Palme porträtterar i sin tur Walter Nordin (1901-1965), som tidigt började intressera sig för radiobyggande. Kjell Jahréns bidrag i boken handlar om hans farfar Axel Johannes Jansson, som 1920 anställdes som tf mistsirenskötare vid Kobba klintars mistsiren. Även Arlette Starck skriver om en nära släkting, fadern Rolf Lindström. Han arbetade under många år på amerikanska fartyg, men drunknade vid 42 års ålder då ss Karhula i februari 1950 förliste utanför Nederländernas kust.
I den åländska skärgården finns flera fiskelägen och Bertil Lindqvist har fördjupat sig i ett av dem, Sundsskären söder om Lemland. Medverkar gör också Jerker Örjans, som har gjort en djupdykning i Georg Kåhres ”Den åländska segelsjöfartens historia” och den åboländska sjöfartshistorikern Allan Gustafssons böcker.
Costa Rica
Läsaren har också möjlighet att fördjupa sig i byggandet av Ceiba, där det åländska skonertskeppet Ingrid är förebild. Björn-Olof Erikson berättar om sitt besök på byggplatsen i Costa Rica medan Allan Palmer skriver om Ceibagruppens besök på Åland våren 2020. Boken avslutas med Bosse Mellbergs text om Alantaprojektet.
Skriften, som är på 165 sidor, innehåller även stiftelsen Ålands sjöfartsmuseums verksamhetsberättelse för 2019, utdrag ur Ålands Nautical Clubs årsberättelse samt info om Sjökvarterets fjolår. Bildredaktör är Anna Grönholm medan Rita Jokiranta står för den grafiska formgivningen.