Vädret är fint, bänkraderna fullsatta och det ligger förväntan i luften. Barn, föräldrar, mor- och farföräldrar väntar på Pippi.
”När kommer Pippi?”, ”Vad gör Pippi?”, ”Kom in nu, Pippi!”, hörs barnröster i publiken.
Musiken i högtalarna går i gång. Pippi kommer in hoppande, sjungandes på ”Här kommer Pippi Långstrump” med Herr Nilsson i famnen.
Pippi är på väg att flytta in i Villa Villerkulla och hon funderar på var hon ska hänga skylten ”Villa Villerkulla”.
Hon tittar ut mot publiken och frågar om hon ska hänga skylten på armen?
– Neeej! ropar barnen.
”Ska jag hänga den här då”, undrar Pippi och hänger skylten på foten, men nej, det tycker inte barnen. Hon går fram till huset och undrar om hon ska hänga skylten där och det verkar både barnen och Pippi vara överens om. Pippi klättrar upp på hustaket och skolklockan ringer ut för dagen. Tommy och Annika går förbi Pippis hus. De ser att någon har flyttat in. Pippi klättrar ner och börjar berätta den ena rövarhistorien efter den andra. ”Man får inte ljuga”, säger Tommy och Annika. Pippi konstaterar att hon ljuger mest hela tiden. ”Vi tycker om dig, konstaterar Tommy och Annika”. ”Och jag tycker om er, svarar Pippi”.
På marknaden stryker tjuvarna Dunder-Karlsson och Blom runt och ser allmänt luriga ut. Starke Adolf kommer in på scenen med bister uppsyn och hårig rygg, till hela publikens förtjusning. Och som han skakar, hela han, när han lyfter den supertunga skivstången. För visst kan man se att den är tung, då stången till och med har kroknat av vikternas tyngd. Poliserna Kling och Klang varken ser eller hör vad bovarna planerar. I stället utmanar Pippi Starke Adolf i en brottningsmatch och barnen i publiken ropar: ”Heja Pippi, heja Pippi!”
Härligt befriande
Pippi spelas av Filippa Enroos, som är trygg på scenen och har en varm utstrålning. Att Pippi både sjunger och dansar gör det hela mera levande.
Tommys och Annikas förnuftiga, dämpade karaktärer blir en fin kontrast till Pippis mera målande skådespel. Prussiluskan är som sig bör, stram och korrekt. Hon får gärna vara ännu mera prussiluskig och ta plats.. Tjuvarna spelas av Klara Karlsson och Madelene Löfberg, som har ett fint samspel. Bra kroppsspråk, tajming och mimik.
Poliserna Kling och Klang, som görs av Jan-Erik Berglund och Carl-Michael Nygård, tar i med både röstresurser och mimik så att publiken tjuter av skratt och förtjusning. De tillför energi och fart i pjäsen.
Själv brister jag oförhappandes ut i skratt när polis Klang tappar fattningen och får sitt första, smått hysteriskt okontrollerade utbrott. Härligt befriande.
Tommys och Annikas mamma, samt hennes förnäma damer, sätter färg på föreställningen med sina färgstarka klänningar och korrekta uppsyn. Fint med alla skolbarnen och Pippis pappas sjömän. Christoffer Viktorsson gör en fin insats som både Starke Adolf och Pippis pappa. Det finns utrymma att fylla ut rollen som Pippis pappa ännu mera. Fina insatser av alla skådespelare överlag. Hoppas att de vågar ta i lite mera nu när premiärnerverna är över.
Kan sjunga med
Sången, musiken och dansen gör hela föreställningen levande och publiken kan om de vill sjunga med.
En bra idé att låta skådespelarna röra sig ute i publiken och göra publiken till en del av föreställningen. Bra tänkt av regissör Petronella Wester. Också fint och stämningsfullt av henne att ha med Pippis döda mamma i pjäsen, som ett mera allvarligt inslag bland det glada, lättsamma. Det vävs in här och där i pjäsen, som när Pippi pratar till sin önskestjärna med sin döda mamma och frånvarande pappa i slutet av akt ett. Vackert.
Den förinspelad musiken funkar fint och ljudkvaliteten är mycket bra. Man är också tacksam för att ljudvolymen är på en lagom nivå. Varken för högt eller för lågt. Det gör det hela mera njutbart.
Bekant och genomtänkt
Kläderna känns igen och scenografin är bekant och genomtänkt. Pippis hus med käck ljusgul förstuga, pigga rosa fönsterfoder och gröna detaljer, är som sig bör. Färgglada stolar på scenen, hängmatta med piggt randigt tyg, festliga vimpelspel och ballonger på marknaden. Enkelt, klassiskt och igenkännande.
En klassisk pjäs för både stora och små och med härliga inslag av sång, musik och dans.
Text: Katja Kudinoff
Foto: Robert Jansson
