Skärgårdstrafiken är i hetluften och bland annat diskuteras införande av tidtabeller för kabelfärjorna. De faståländska politikerna verkar tycka att de ska köra enligt en tidtabell året runt, medan skärgårdsborna larmar om vilka konsekvenser det kommer att få, och att besparingarna blir små vintertid. Dagens bild i Backspegeln är från Färjsundet sommaren 1926, drygt tio år innan den djupa fjorden mellan Sund och Finström skulle få en bro. Hade färjan funnits kvar i dag är det knappast någon politiker som skulle föreslå att den skulle gå endast två till tre turer i timmen.
Avgifter på skärgårdsfärjor på Åland kunde man kanske tro att är ett modernt påfund, men på 1770-talet kostade en överfart med Färjsundsfärjan 5 öre silvermynt för den som reste med häst och vagn. Vi får hoppas att landskapsregeringen inte tar efter och inför avgifter också på kabelfärjorna.
När bilden togs hade man några års erfarenhet av den motordrivna färjan som ersatte den enkla lindragna färjan som trafikerade över Färjsundet ända till 1922. Den motordrivna färjan, 15 meter lång och med en petroliumsmotor på 15 hästkrafter, visade sig snart vara alltför liten. I mitten av 1930-talet transporterades upp till 16.000 motorfordon per år över Färjsundet, och under sommaren så många som 200 per dygn. År 1937 kunde den ståtliga bron över Färjsundet invigas. På sin tid lär den ha varit den tredje största i ett spann i hela Europa.
Fotografiet är hämtat ur Victor Westerholms dotter Maja-Stina Svenssons fotoalbum. Vem kvinnan är på bilden är oklart. Observera industrianläggningen, ångsågen i Haraldsby, i bakgrunden samt vagnsunderredet och självavläggaren på kajen.
