Pia Eriksson tog över styret av Ålands framtid från Axel Jonsson i slutet av oktober i fjol. Då var hon ganska okänd för de flesta utanför hemkommunen Lumparland.
Framför sig har hon uppgiften att föra det parti som står ut från resten av fältet i den kanske viktigaste åländska frågan – den om självstyrelsen – till en valframgång.
Du är mitt inne i din första valrörelse som partiordförande. Är det som du förväntade dig?
– Jo, det tycker jag nog. Egentligen känner jag inte så stor press. Som ny ordförande är det lite som att går det bra är det jättebra, men går det dåligt kommer folk säga att ”hon var ny” och ”det är inte så konstigt. Därför känner jag ingen press.
Har du mer att vinna än att förlora?
– Ja, så känns det. Men jag är ju en vinnarskalle.
Vad är en vinst för Ålands framtid i det kommande valet?
– Jag har stuckit ut hakan och sagt att jag skulle vilja att vi fick fyra mandat. Det vet jag ju att det är kanske lite att ta i. Men jag skulle absolut vilja att vi kommer tillbaka till tre mandat.
Land i landet
Ålands framtid bildades för att driva frågan om åländsk självständighet från Finland. Genom åren har hårdheten i det kravet varierat. Inför årets val lanserar partiet idén om att Åland ska upphöjas till land, men i union med Finland. De enda gemensamma områdena ska vara presidentmakten, försvaret, valutan och utrikespolitiken. Resten ska Åland självt sköta.
– Vår långsiktiga vision är självständighet. Mitt motto har alltid varit att om man siktar mot stjärnorna så hamnar man i trädtopparna. Så siktar vi mot självständighet kommer man hela tiden en bit på vägen. Om vi nu tar sikte på att bli ett land i Finland, så kanske vi får ta över mer behörigheter. Sedan tycker jag inte alls det är ett orimligt krav. Då kommer vi till en naturlig statushöjning för Åland, då blir vi inte ett landskap bland andra.
Under den innevarande mandatperioden lämnade  Ålandskommittén sitt slutbetänkande. Det skrevs under av samtliga åländska partier – utom Ålands framtid. Under förra hösten strandade så förhandlingarna mellan landskapsregeringen (LR) och den finska regeringen om revisionen av självstyrelselagen. Nu ska den återupptas, samtidigt som ett färdigt förslag om ett nytt ekonomiskt system för Ålands finansiering ligger hos lagtinget för godkännande.
Hur ser då på dessa två frågor?
– Jag är jätteorolig. Den ekonomiska biten är viktig, man behöver pengar, men jag är är orolig att om man delar på det och godtar en ekonomisk uppgörelse så tror jag någonstans att man från Finlands sidan tänker ”nu har de fått det här, då är det inte så viktigt med den andra delen”. Och det skrämmer mig lite. Pengar i all ära, men det är inte hela grejen. Vi måste få större rättigheter att ta över behörigheter.
Hur skulle du vilja göra?
– Om jag få önska fritt skulle jag önska att man får börja om, i och med att det är nya människor som sitter där från Finlands sida. Sätta sig vid ett förhandlingsbord utan förutfattade meningar och se nyktert på det här.
ÅF för ofta fram jämförelser med de danska autonomierna Färöarna och Grönland, som framhålls som mer lyckade exempel.
Samtidigt framhålls ju ofta Ålandsexemplet som ett föredöme. Är det bättre än till exempel den färöiska autonomin?
– Nej, det är sämre. Ålandsexemplet är sämre. Det känns som att när vi diskuterar det med Finland är de väldigt stolta över Ålandsexemplet, och det ger Finland goodwill. Men vad ger det oss egentligen? Det är klart vi har vårt självstyre, och det är inte fel, det är bra. Men hur utvecklas det om vi jämför med Färöarna och med Grönland? Danmark har en helt annan inställning gentemot sina autonomier än vad Finland har. Danmark ser hur det blir en win-win-situation i att deras autonomier utvecklas och blomstrar. Jag önskar bara att Finland kunde se det med Åland också, och då har vi ett guldläge med tanke på vår geografiska position.
Efterlyser kunskap och tid
Ålands framtid har gjort gemensam sak med övriga oppositionspartier och röstat mot LR:s kommunreform. Som kommunpolitiker har Pia Eriksson kunnat följa arbetet från Lumparlands sida, och hon efterlyser en större kunskap och mer tid för eventuella ändnringar i kommunstrukturen.
– När man inte vet, blir det lite skrämmande. För lilla Lumparland blir man väldigt rädd, och blir man rädd blir man avigt inställd. Jag är livrädd att Lumparland ska bli av med sin närdemokrati som vi byggt upp och vår fina och väl fungerande service och omsorg. Om vi går ihop i Södra Ålands kommun, då tror jag vi blir av med skola och barnomsorg. Och blir vi det blir vi så småningom av med butiken. Vem vill då flytta till den delen av kommunen där det inte finns den typen av service, när man vet att det är 15 kilometer till närmsta butik? Vi blir en pittoresk sommastugekolloni.
Hon säger sig dock inte vara avvisande till att kommunernas utmaningar kan göra behovet av kommunreformer nödvändiga, men vill inte se den hastighet med vilken LR nu driver frågan.
– Jag tror man måste se på kommunstrukturen, men jag tror att man behöver mer tid på sig.
Satsa på omsorgen
Kopplat till kommunreformsfrågan finns förstås de kostnadsökningar som spås för den kommunala servicen, och i september ska lagtinget anta nya socialvårdslagar som kan ge ytterligare kostnadsökningar. Ändå tycker Pia Eriksson att det är av största vikt att Åland satsar på omsorgen, till exempel inom äldrevården.
– Det som framför allt gör att äldre mår dåligt i dag är ensamheten. Så vi kan inte ha vårdare som har sådan tidspress att de springer in och ser till att det serveras mat, duschas eller vad det kan vara, och sedan åker till nästa ställe. Det måste finnas så mycket personal, och det måste fungera så att man också kan få en liten pratstund, få det sociala. Då säger en del att det blir väldigt dyrt, jo, men det blir också väldigt dyrt om de här människorna blir att må så dåligt att vi måste ha dem på institution. Det här är vad vi kallar för förebyggande, och det måste få kosta pengar för det sparar pengar i förlängningen.
Samma argumentation har hon kring en annan av sina hjärtefrågor – den ökande psykiska ohälsan hos ungdomar. I skolan och även inom barnomsorgen vill hon se mer personal, inte minst de som jobbar i stödande funktioner som skolcoacher. Men också mer personal inom barnomsorgen.
– Får vi barn som börjar må dåligt på vägen, så eskalerar det och de mår bara sämre och sämre om de inte får den trygghet de förtjänar. Och när de blir vuxna så blir de trasiga vuxna.
Vill sitta i regering
Pia Eriksson hoppas på att partiet ökar från dagens två till fyra mandat, eller i alla fall minst tre, i valet.
Vill du in i regeringen?
– Ja!
Hur ska en regeringsmajoritet byggas efter den här väldigt polariserade mandatperioden där skyttegravarna grävts djupa inte minst i kommun- och kortruttsfrågorna?
– Jag tycker att oppositionen, Centern, Obundna och Ålands framtid, haft ett bra samarbete i opposition. Sedan tror jag att Hållbart initiativ kommer göra ett bra val och jag skulle inte vara främmande för att ta med dem i regeringen.
Och de nuvarande regeringspartierna? Det är ju inte osannolikt att det kommer krävas minst ett av dem för att hitta en majoritet.
– Socialdemokraterna har en väldigt klar linje i kommunreformsfrågan, det känns som att de varit mest drivande. Moderaterna har kanske en lite mjukare framtoning, så det känns kanske som att vi är närmare dem än S i alla fall.
En timmes intervjutid rusar iväg. Pia Eriksson ska vidare till nya inbokade möten. Att för första gången leda sitt parti i en valrörelse ställer henne inför nya utmaningar.
– Det börjar bli ganska tjockt i kalendern, kan man konstatera. Det börjar bli tryck från alla håll nu, säger hon när vi skiljs utanför självstyrelsegården.
 
ÅF i hetluften under mandatperioden. Stora politiska händelser där Ålands framtid varit inblandade:
 
Dalern tillbaka
Kort efter valet 2015 lyfte Ålands framid frågan om den åländska dalern. Partiet föreslog att den omtvistade valutan skulle användas som en parallellvaluta till euron.
– Det är ett led i vår politik att lyfta symbolfrågor som är av betydelse för ett statsbygge, sade dåvarande partisekreteraren Isac Boman.
 
Bojkotta balen
Efter att finska ministrar svikit löften till Åland om både vindkraftsstöd och höjd klumsumma röt ÅF:s tidigare partiledare Anders Eriksson till på Facebook.
– I det här läget skulle jag aldrig gå på presidentbal om jag blev bjuden, skrev Eriksson.
Gensvaret från andra partier var dock svalt.
 
LR toppstyr
ÅF:s partistyrelse reagerade staqrkt på landskapsregeringens beslut att avsätta Jarl Danielsson som ordförande för Paf:s styrelse. ÅF-styrelsen sades sig se en allvarlig utveckling av toppstyre från LR.
 
Misslyckad invit
ÅF, tillsammans med OB och C, försökte locka Moderaterna att bilda en regering i samband med att man lade en misstroendeförklaring mot LR hösten 2016. Partitrion fick dock nobben och LR satt kvar.
 
Rasistattack
I samband med debatten om Veikkaus vara eller icke vara på Åland aklagade Kansliminister Nina Fellman (S) anklagade en ÅF-insändare för såväl kvinnohat som rasism. Det hela ledde, efter mycket debatt, till en missfortroendeförklaring som röstades ned.
 
Utsparkade medlemmar
Under rmandatperioden har ÅF sett sig tvunget att sparka ut två medlemmar. Dels Brigitta Johansson som fick lämna partiet efter diverse skriverier, bland annat om homosexuella, dels Sam ”Knatte” Palén vars kvinnosyn partiet inte kunde dela.
 
Självstyrelsestöld
Axel Jonsson skrädde inte orden i budgetdebatten 2017. Då var Finlands vårdreform fortfarande ett hett ämne och Jonsson ansåg att Åland inte får sälja ut självstyrelsen för en häjd klumpsumma. ”Vi kan inte låta dem stjäla vår självstyrelse. Inte ens om klupsumman höjs med 60–70 miljoner euro per år”, sade han.
 
Åländska separatister
I samband med att Katalonien röstade om självständighet från Spanien blev ÅF och Axel Jonsson hett villebråd för finländsk media. I tidningen Uusi Suomi för Jonsson fram förslaget att ålänningarna också ska få rösta om självständighet.

Jonas Bladh