Ida Sjölander är ursprungligen från Houtskär men bor numera på Åland och jobbar som polis.
– Jag flyttade hit första gången 2019. Sedan studerade jag däremellan men jag trivdes så bra här på Åland att jag kom tillbaka efter studierna, berättar 26-åringen, som tränat styrkelyft i flera år.
– Som liten tävlade jag i friidrott men jag har alltid varit lite grövre och starkare, så med åren började jag gå mera på gym och gled så småningom in på styrkelyft i stället.
Det var dock först under sin senaste studievända som Ida Sjölander började fundera kring en eventuell tävlingsdebut.
– Och det är faktiskt tack vare mina kollegor som jag vågade ta steget. De övertalade mig och sa att ”nu Ida måste du faktiskt börja tävla. Du har bra resultat och kan kämpa om placeringar”. Och då bestämde jag mig för att testa i alla fall, säger Ida Sjölander och fortsätter:
– Det ångrar jag verkligen inte. Jag är så glad över det.

Tog silver i FM-debuten
Första tävlingen blev en klubbtävling i början av mars tidigare i år. Då tog hon guld på totalresultatet 452,5 kilo, som ensam deltagare i klassen för -84 kilo.
– Jag måste erkänna att det var nervöst att börja tävla när allt var så nytt. Jag var lite skakis, säger Ida Sjölander med ett skratt.
Senare samma månad gjorde hon nationell debut, i och med FM-tävlingarna i Tavastehus. Där knep hon ett silver om 14 deltagare.
– Det toppade verkligen alla mina förväntningar. Jag hade inte kollat upp mina motståndare utan åkte bara dit med målsättningen att få mina lyft godkända. Sedan, mot slutet, uppmärksammade mina vänner mig om att jag låg tvåa. Det var först då jag fattade att jag skulle komma därifrån med medalj.
Tidigare i oktober tog hon guld i SFI-mästerskapen i Nykarleby och blev dessutom tävlingens bästa damlyftare.

Uttagen till EM
Och nu, alltså bara lite mer än ett halvår efter sin allra första tävling, står det klart att 26-åringen även kommer att få visa upp sig på den internationella scenen i och med EM i polska Skierniewice.
– Ja, jag fick ett samtal från förbundet för någon vecka sedan. Personen pratade enbart finska och det gör ju inte jag, även om jag förstår en del. Men jag förstod ändå vad det handlade om, säger Sjölander och fortsätter:
– Jag var ju egentligen reserv men hon som skulle ha åkt hade plötsligt tackat nej.
Hur reagerade du på samtalet?
– Först trodde jag inte riktigt på det. Sedan förstod jag att det var på riktigt och då bad jag om att få lite betänketid först, bland annat för att kolla med jobbet om det ens var möjligt för mig att åka. Men då svarade han (läs: från förbundet) att alla papper skulle vara inne dagen efter och att jag behövde lämna besked så fort som möjligt.
– Vi lade på och två minuter senare hade jag bestämt mig. Jag ska till EM. Nu när jag fått den här chansen tänker jag inte tacka nej.

”Ska försöka njuta”
Exakt vad som väntar i EM återstår att se. Men för egen del hoppas Ida Sjölander på en positiv upplevelse.
– Jag ser det som ett äventyr och jag ska verkligen försöka njuta. Det finns inte några måsten utan mitt mål är att förbättra mina resultat.
Om du tyckte det var pirrigt när du tävlingsdebuterade i den där klubbtävlingen i Idrottsgården tidigare i år. Hur pirrigt är det nu?
– (skratt) Väldigt pirrigt men på ett bra sätt. Jag känner mig nervös på ett förväntansfullt sätt. Det är inte alla som får chansen att uppleva ett stort internationellt mästerskap.
Ytterligare en ÅKK:are är uttagen till EM-tävlingarna i Skierniewice, nämligen åländska Stina Lindell.
Känner du henne?
– Jag har haft lite kontakt med henne och brukar fråga om råd emellanåt. Hon har varit en stor inspiration för mig och jag har följt henne med spänning sedan jag kom till Åland och ÅKK.

Har gått framåt mycket i bänken
Av de tre delgrenarna – knäböj, bänkpress och marklyft – är det framför allt i bänken hon känner sig som mest bekväm.
– Och där har jag ökat på sedan i våras. Vid FM-tävlingarna i mars tog jag 107,5 kilo. Nu i SFIM fick jag upp 120.
Oj, det var en rejäl ökning. Hur kommer det sig?
– Jag vet faktiskt inte. Men det har gått jättebra i bänken helt enkelt.
Knäböjen är hon inte lika säker i.
– Nej, även om jag blivit starkare i den också. Jag har nog styrkan i mig men det är det mentala som spökar lite. Jag tror inte att jag ska komma upp därifrån helt enkelt.
Hennes personliga rekord i respektive gren är 165 kilo i knäböj, 120 kilo i bänkpress och 182,5 kg i marklyft. Bästa totalresultat på tävling hon gjort är 457,5 kilo.
Vad har du för målsättningar på sikt?
– Ärligt talat har jag inga. Inte på det sättet. Träningen har alltid varit en hobby för mig, ett sätt att slappna av. Och så vill jag ha det i fortsättningen också. Det får inte bli ett måste att jag måste prestera, utan jag tar det mera som det kommer.
– Men så länge jag tycker det är roligt är det klart att jag kommer att försöka ta mig till flera mästerskap. Jag tycker det är väldigt inspirerande.
EM i Skierniewice pågår 25 november–4 december.