”I Skarpnåtö i Hammarlands norra skärgård finns en av Ålands äldsta och bäst bevarade gårdsmiljöer: de gamla mangårdsbyggnaderna på Södergårds hemman.” Så inleds professor emeritus Nils Storås skrift ”Södergårds i Skarpnåtö – En kulturmiljö i norra Hammarland” från 2007.

Britt-Marie ”Britta” Häger och Jan-Anders ”Jalle” Häger visar gården för Ålandstidningen medan sportlovssnön vräker ner och får allt att se ut som ett julkort.

– Här har min släkt bott. Min farfar Arvid Häggblom, min farfars far och så vidare. Men farfar var den som bodde här sist, säger Britt-Marie Häger om mangårdsbyggnaden.

Den allra äldsta delen av gården är från slutet av 1600-talet.

– Men det är främst en 1700-talsmiljö.

Gården är sedan 1970-talet ett museum. Initiativtagare till det var Arvid och sonen Ragnar Häggblom. Museet drivs av Skarpnåtö hemgårdsförening. Britt-Marie Häger är ordförande för föreningen, och hon tycker att det är en rolig verksamhet. Intresset för den lokala historien har funnits länge och hennes farfar och farmor fick svara på många frågor om hur det var förr.

– Hon ska ha reda på allt som är gammalt, säger Jan-Anders Häger.

Men allt om gården känner de inte till. Till exempel bakgrunden till de kvinnosadlar för ridning som finns upptagna i en bouppteckning från 1771 och som Nils Storå nämner som exempel på de ”högreståndselement” som har hittats här.

– Det finns många frågetecken. Vi borde få hit tv-programmet ”Det sitter i väggarna”. Tänk vad fantastiskt det skulle vara, säger Britt-Marie Häger.

Skulle vara perfekt

Södergårds har haft sina stunder i rampljuset, bland annat som inspelningsplats för tv-serien ”Stormskärs Maja” 1974-75 och för filmen ”Iris” 2010.

– Det var efter inspelningarna av ”Stormskärs Maja” som min farfar och hans syskon kom överens om att det skulle bli ett museum. På den tiden var det syskonen som ägde gården och min farfars systrar, som bodde i Stockholm, hade tidigare varit här på somrarna, säger Britt-Marie Häger.

Mangårdsbyggnaden genomgick omfattande restaureringar inför inspelningarna. Först granskade regissören Åke Lindman och den assisterande regissören Paul Lindman platsen. De tyckte att miljön var lämplig.

– Det kom även experter från Helsingfors hit och tittade.

Sedan återställdes rummen till originalskick. En rysk tapet ansågs vara för ny för att passa i filmen. I stället tog man fram det som fanns under den, hemvävd blaggarnsväv med mönster som målats av kringresande dalkarlar.

– Det är fantastiskt egentligen. De hade kunnat förstöra den. Men deras renoveringar var värdefulla för gården.

Det byggdes även upp en hel ladugårdslänga för filmens skull.

– Det var otroligt mycket jobb och de var så noggranna. Åke Lindman ville att allt skulle vara perfekt.

Maten som visades i filmen skulle vara autentiskt lagad och Britt-Marie Hägers mamma Evy Häggblom bakade 300 brödkakor. Flera av de nu 50-åriga bröden hänger kvar i museet.

Var hänförda

Filminspelningen var en stor sak för Södergårds, säger Britt-Marie Häger.

– Men det var sedan jobbet började, säger hon.

Efter att tv-serien visats började människor vallfärda till Skarpnåtö för att se Maja och Jannes ”hem”.

– Det började komma bilar och bussar. Det blev helt enormt och fortsatte att eskalera. Jag tror inte att någon film har haft samma genomslagskraft i Finland.

Det kunde komma mer än 30 bussar på en sommar. Besökarna ville komma in mangården och Britt-Marie Häger fick börja guida dem.

Riktigt förvånad blev hon när det började komma besökare från andra länder i Europa.

– Och jag tappade hakan när det kom personer från Australien.

Tv-serien gjorde stort intryck på många tittare.

– En gång var jag i salen med minst femtio personer. På en kvinna, som måste ha varit en bit över 80 år gammal, började tårarna rinna. ”Jag är bara så lycklig att jag kommit hit”, sade hon. Många var så hänförda.

Det kommer fortfarande besökare som vill se gården på grund av tv-serien om Stormskärs Maja.

– Antalet har gått ner, men det kan komma två, tre bussar på sommar.

– Nu kanske det börjar öka igen, säger Jan-Anders Häger om den nya filmen om Stormskärs Maja som håller på att spelas in på andra platser.

Behövde ett rovland

Sommaren 2010 blev Södergårds inspelningsplats på nytt, denna gång för filmen ”Iris” i Ulrika Bengts regi. Det var ett mindre projekt och endast utomhusscener filmades i Skarpnåtö, säger Britt-Marie Häger.

– Men vi fick lite jobb ändå. De skulle till exempel ha en kornåker. Det fixade Jalle, säger hon.

Sedan kom nästa bud från filmteamet. Det behövdes ett rovland.

– Jag hade aldrig sett en rova.

En odlare i närheten tillfrågades men avböjde rovprojektet på grund av risken för skadedjur.

– Så vi odlade rovor inför att de skulle komma. Det var ett spektakel, men det blev rovor, säger Britt-Marie Häger.

Nästa önskemål var en midsommarstång. Det var inget större problem.

– Men sedan behövde de kronor till midsommarstången.

Britt-Marie Häger tog hjälp av Per-Olof Jansson i Jomala för att få veta hur kronorna såg ut på 1890-talet.

– Sedan satt vi 15 damer och knåpade i Jomala.

Fem stycken gjorde de. En finns kvar. Den hänger i gårdsmuseet tillsammans med de många bevarade föremålen från tidigare generationers liv.

Britt-Marie Häger går fram till ett kvinnoplagg som hänger på en ställning.

– Det är min farfars mammas brudklänning från 1888.

Livet är urblekt, men i vecken syns fortfarande färgen det en gång hade. Chockrosa!

– Att ha rosa på den tiden. Det måste ha varit unikt, säger Britt-Marie Häger.