Såg- och kvarnanläggningen Brosågen i Storby, Eckerö, togs i bruk 1921 och var fram till i helgen bevarad i nästan intakt skick.

– Brosågen var en kulturhistoriskt mycket värdefull och intressant byggnad och det är en stor förlust att den nu är borta, säger Pia Sjöberg, antikvarie inom byggnadsvård vid kulturbyrån på landskapsregeringen.

– Den var unik i och med att den fungerade som både såg och kvarn, och hade hela maskineriet bevarat. Det illustrerar mycket av industrialiseringen under 1900-talets första hälft, men också självhushållningen. Det var fantastiskt att allting fanns kvar, och det är oerhört sorgligt att Brosågen har brunnit upp.

Källa till kunskap

2015 gjorde byrån, som då hette museiebyrån, en kulturhistorisk värdering av Brosågen med anledning av att det förekom en diskussion om att riva byggnaden.

Men utredningen visade att Brosågen var alltför värdefull.

”Då den sannolikt är den sista kvarvarande i sitt slag på Åland utgör den en källa till kunskaper och upplevelser som om Brosågen revs skulle gå för alltid förlorade”, skriver landskapets tidigare överantikvarie Patrik Söderman i utlåtandet ”Brosågen – Kulturhistoriskt värde, teknisk status och framtida möjligheter”.

”Även om Brosågen med sina omålade fasader inte ser mycket ut för världen och kanske till och med upplevs se 'skräpig' ut så är den - tvärt emot vad man skulle kunna tro - inte alls i dåligt skick. Virket i stomme och väggar är helt friskt, taken håller tätt och byggnaderna vilar tryggt på stadiga betongsocklar.”

Fullt funktionsduglig

Trots att anläggningen stått stilla utan underhåll i flera decennier var den i så pass gott skick att det i princip bara hade varit starta driften igen. Enligt utredningen vittnar det om en mycket hög kvalitet på såväl byggnadens konstruktion som anläggningens utrustning.

”Maskinerna skulle gå att starta och fungera för sågning, hyvling och malning. Detta medför möjligheter för till exempel en intresseförening att i framtiden kunna driva verksamhet för byggnadsvårdsprojekt och visa upp anläggningen för publik (exempelvis vid Skördefesten eller andra evenemang). Om detta skulle förverkligas skulle det innebära ett mycket värdefullt bevarande av kunskaper och traditionella metoder och en möjlighet att för byggnadsvårdsprojekt erhålla virke och byggnadsdetaljer som annars kan vara svåra att få tag i på Åland”.