Efter den varma och torra sommaren 2018 var många granar stressade och därmed särskilt mottagliga för angrepp av granbarkborren. Vid stormen Alfrida i början av 2019 skapades många vindfällen, och förutsättningarna för granbarkborren var därmed gynnsamma. Som bekant har den lilla skalbaggen orsakat omfattande skador i de åländska skogarna, och därmed stora ekonomiska förluster för många skogsägare.

Skogsbruksbyrån har sedan våren 2020 bedrivit svärmnings- och populationsövervakning och snart inleder landskapsforstmästare Mikael Sandvik och hans kolleger årets mätningar av beståndet. Just nu befinner sig granbarkborrarna i vila men svärmningarna brukar börja i mitten eller slutet av maj, och då gäller det att feromonfällorna redan ligger utplacerade.

Flera svärmningar

Vid varma och torra somrar kan granbarkborren svärma två gånger, och så har med säkerhet skett under åren 2021 och 2022, då två markanta toppar noterades med tre veckors mellanrum.

– Det är inte alltid samma individer som svärmar. Moderdjuren svärmar på våren och sedan kan de svärma en gång till och lägga en syskonkull. Men är det riktigt varmt kan även den population som kläcks först på sommaren hinna svärma en gång på hösten, säger Mikael Sandvik.

Förra året användes nio feromonfällor som fördelades mellan tre olika platser i Hammarland, Finström och Lemland. Jämfört med 2021 var det totala antalet fångade granbarkborrar nästan dubbelt större, och låg åter ungefär på samma nivå som under 2020. En toppnotering uppmättes i vecka 23, då nästan 38.000 granbarkborrar fångades i de tre fällorna i Hammarland.

Viktigt röja bort

Mikael Sandvik säger att det ändå inte, på grund av det låga antalet fångstplatser, med säkerhet kan fastställas om populationen ökat – resultaten kan till exempel påverkas av valet av fångstplatser och av vädret.

– Efter Alfrida var det väldigt stora områden som var drabbade, och så var det inte på samma sätt förra året. Nu är min uppfattning att det är mer eller mindre spritt på många platser, med små fläckar över hela Åland.

Den röjning som skett efter Alfrida har varit av stor betydelse, säger han.

– Absolut. Det är två saker som är viktiga för massförekomster. Det ena är tillgången på färskt yngelmaterial – alltså stormfälld skog eller stressade träd. Det andra är väderleken. Skulle inte skogsindustrin och landskapet lyckats få undan så otroligt mycket av det stormfällda virket som vi fått hade det sett betydligt värre ut än det gör.

Några veckor

Skogsägare behöver vara på tårna, det är nämligen under en relativt kort tid som bekämpningåtgärderna är effektiva. Det gäller att avverka och transportera bort nyangripna träd och färska vindfällen precis efter att skalbaggarna svärmat och borrat in sig i träden för att lägga ägg – och innan den nya generationen är redo att lämna träden.

– Då får man ut mest effekt.

Mikael Sandvik ser fram emot resultatet av den ”riksskogstaxering” som genomförs i sommar. Då kommer Naturresursinstitutet (Luke) till Åland för att inventera skogen. Den senaste taxeringen gjordes 2018, men resultaten hann aldrig bli klara innan den stora stormen i januari. Därmed är det resultaten från 2013-års inventering som landskapet har att jämföra med framöver.

– Det ska bli spännande att se hur de här skogarna har påverkats efter Alfrida både vad gäller tillväxt, trädslags- och åldersfördelningar. Före Alfrida var ungefär 18 procent av volymen granträd.