Sven-Olof Karlsson, skogsägare och ordförande i Ålands skogsindustrier, står inför att behöva återplantera skog på 1,5 hektar manuellt, med hacka. Eftersom det inte är särskilt rimligt, och eftersom många andra skogsägare kan råka ut för samma sak, anser han att den åländska fornminneslagen behöver ändras.

Bakgrunden är att han förra vintern avverkade skog i Bertby i Saltvik efter att det upptäckts granbarkborrar där. 1,5 hektar av det avverkade området klassas som en fast fornlämning eftersom det har varit en stenåldersboplats.

Efter avverkningen, som i sig inte är otillåten på området, fattade landskapsregeringen beslut om en anhållan som Sven-Olof Karlsson lämnat in 2009 om att få ”rubba” den fasta fornlämningen i syfte att utföra markberedning vid skogsbruk. Det blev avslag.

– Det beslutet tog 12,5 år. Det är en totalt orimlig handläggningstid, säger han.

– I beslutet säger man att den fasta fornlämningen inte orsakar en oskäligt stor olägenhet. Att det är möjligt att bedriva skogsbruk trots den fasta fornlämningen.

Men man skriver också att förnyelse av skogen genom markberedning kan innebära ett ingrepp på den fasta fornlämningen. Planteringen behöver ske manuellt, i enlighet med landskapsregeringens avvisningar.

Måste återplantera

Enligt Sven-Olof Karlsson är markberedning nödvändig för att få bort gräset från markytan.

– Annars kommer plantorna att dö. Efter avverkningen växer kraftigt gräs, ormbunkar och hallonbuskar upp. Gran- och tallplantor klarar sig inte i den miljön.

Att lämna så kallade fröträd är inte heller en möjlig metod, säger han.

– Det går att göra på områden som är karga. Men i bördiga områden har fröna ingen chans att klara sig.

Efter en avverkning är man skyldig enligt lagen att göra en återplantering. Det är dessutom vad Sven-Olof Karlsson själv vill.

– Jag känner att när man avverkar skog ska man se till att det kommer ny skog, för kommande generationer. Skog är en förnyelsebar resurs till skillnad från olja.

Ingen ersättning

Alternativet till markberedning med grävmaskin eller harv är att skrapa bort gräs och andra växter med en hacka.

Sven-Olof Karlsson har beräknat hur mycket mer tid det arbetet skulle ta, jämfört med en vanlig markberedning. Med stöd av den uträkningen anhöll han sedan om ersättning i enlighet med fornminneslagen för den olägenhet som uppstår i och med att han inte får rubba den fasta fornlämningen. Det blev avslag även här.

Enligt landskapsregeringens beslut är visserligen beräkningen av merkostnaden rimlig. Men olägenheten bedöms som ringa i förhållande till hur mycket annan mark Sven-Olof Karlsson äger.

– En sådan relativ värdering tycker jag är konstig. En person kan få ersättning och en annan inte, beroende på hur mycket mark man har i övrigt. Det tycker inte jag är likställt inför lagen. Landskapsregeringen hänvisar till ett rättsfall från 2004, men jag anser inte att ärendena kan jämställas helt och hållet, säger han.

Hårdare tolkning

Sven-Olof Karlsson säger att det finns väldigt många stenåldersboplatser i östra Saltvik.

– Det är inte bara jag som kommer att drabbas av det här.

Stenåldersboplatserna är också mycket stora, jämfört med andra typer av fornminnen.

– Jag har gravar hemma på gården och det är inget snack om att de ska respekteras. Men jag tror inte att man tänkte på stenåldersboplatser när man lagstiftade om fornlämningar. Man beaktade inte att det skulle kunna bli fråga om så här stora områden under marken.

Han tycker att det skulle vara rimligt om kulturbyrån koncentrerade sig på vissa platser och släppte resten fria. Men i stället tycker han att tillämpningen av lagstiftningen blivit strängare den senaste tiden.

– För drygt 20 år sedan fick vi göra en markberedning och en dikning inom samma område i samråd med museibyrån. Det har skett en förändring här. Lagen borde revideras när kulturbyrån gör en hårdare tolkning av den.

Till domstol

Han tycker också att certifieringar skulle kunna beaktas.

– Inom skogsbruket finns två olika certifieringar och jag har dubbelcertifiering. Den lite strängare av dem förutsätter att man avsätter både arealer som inte får röras alls och områden där man agerar restriktivt. Jag har avsatt betydande områden, 17,1 hektar till det. Det har man inte alls beaktat.

Han är också besviken på hur beslutande minister Annika Hambrudd (C) har agerat.

– Jag har försökt att diskutera med henne men hon inte har hållit vad hon lovat, nämligen att diskutera det här och hitta en lösning i samförstånd. Jag var i kontakt med henne i somras. Sedan hörde jag ingenting och sedan kom det här beslutet. Det är tråkigt att landskapsregeringen väljer denna stil och att ärendet därmed måste gå till domstol för prövning.