I dag lördagen den 8 juli startar öspelen 2023 på Guernsey. Vid invigningsceremonin har jag fått äran att vara fanbärare för Team Åland och gå i spetsen för 114 åländska idrottare.

Öspelen är en enorm motivationshöjare för i år cirka 3000 idrottare från 24 öar i 12 olika idrotter.

Vi får tillfälle att representera vår ö i landslagsliknande förhållanden med gemensam dräkt, åländska flaggor och kan få höra ålänningens sång om någon lyckas vinna en guldmedalj.

Jag gör nu mitt fjortonde öspel och jag fascineras varje gång av hur stor gemenskapen är på många plan. Förstås främst i den åländska truppen, i det egna tennislaget eller med min dubbelpartner. Men ännu mer fascineras jag av hur idrottarna och supportrarna från de olika öarna har så mycket gemensamt. Trots att vi geografiskt är så utspridda som St Helena långt ute i Atlanten, Cayman Islands i Karibien eller Orkney utanför Skottland präglas vi av att bo på en ö. Vi har alla krångliga och dyra resor till tävlingar, det är svårt att satsa fullt på sin idrott efter en viss nivå och man kan behöva flytta hemifrån för att få träna och tävla i större sammanhang.

Idrottslagen ser att spelare flyttar iväg efter gymnasieåldern för att studera på annan ort för att sedan eventuellt flytta tillbaka i vuxen ålder. Befolkningen är liten så det är svårt att hålla volym och därmed kvalitet på samtliga idrotter.

Fördelen är den unika och starka gemenskapen på varje ö. Man samarbetar i föreningarna och varje person kan göra en stor insats. Man tränar och tävlar tillsammans oberoende av ålder, generation och kön. Känslan att få representera sin lilla ö berör alla deltagare.

Alla har vi ett starkt förhållande till havet, vattnet och sjöfarten.

Det är nu fyra år sedan senaste öspel gick av stapeln på Gibraltar 2019. Vi tog farväl av de andra tennisspelarna på prisutdelningen med ”See you in Guernsey 2021”. Vi fick tyvärr vänta i fyra år då det kom en pandemi emellan. Det är så otroligt roligt att idrottsevenemang och festivaler som öspelen äntligen kan arrangeras igen.

Det kändes mycket motigt mitt under pandemin och det var svårt att föreställa sig att vi igen skulle kunna resa och träffa tusentals personer på samma plats. Också med tanke på ungas och vuxnas välbefinnande är det så viktigt att igen kunna idrotta och tävla. Farhågor har ju funnits att idrotts- och föreningslivet fått ett rejält bakslag under covid-19 men nu ser vi framåt emot aktiviteter och evenemang. Öspelen kan motivera ungdomar att fortsätta inom sin idrott och därmed främja folkhälsan och motverka stillasittande.

Öspelen tjänar också ett syfte för jämlikhet och integration. Dam- och herridrott har i stort sett lika villkor. Jag är stolt att tennisen kan skicka både ett dam- och herrlag till Guernsey och fylla på med unga nya spelare som får möjlighet att tävla internationellt.

Medaljer och framgångar firas lika mycket för de lite ovanligare eller mindre idrotterna som för de som vanligtvis får mest publicitet.

Vi har flera framgångsrika inflyttade ålänningar som deltar för Åland och förhoppningsvis känner sig delaktiga i ö-gemenskapen och fortsätter bo på Åland och dela med sig av sin idrottserfarenhet.

Tråkigt kan det vara för de idrotter som inte ryms med i öspelen och för de idrotter där värdön inte kan eller väljer att inte arrangera just den grenen. Tennis riskerar att hamna utanför vid de två kommande öspelen och man kan tappa momentum och inspiration för juniorerna och ungdomarna. Gymnastiken hamnade till exempel utanför vid dessa spel och arrangerar i stället egna Inter Island Games på hemmaplan.

Nivån på öspelens tävlingar är speciell. Vanliga tävlingar delas ju in efter spelstyrka och nivå. I öspelen däremot är det geografin och havet som förenar deltagarna. Det betyder att de olika idrotterna och öarna kan delta med världsrankade spelare eller spelare på klubbnivå. Det har vi sett i tennistävlingarna där till exempel damsegraren 2019 Amanda Carreras från Gibraltar var rankad bland de 350 bästa i världen och vann alla klasser hon deltog i. Till skillnad från det året då Färöarna hade sina första representanter i tennistävlingen och spelade sin allra första tennisturnering.

Jag har själv hittills lyckats ta medalj i alla de öspel där jag spelat tennis, målet är att kunna ta hem en medalj också i dessa spel. 2005 gick öspelen på Shetland och tennis arrangerades inte där. Jag tjänstgjorde där i stället som lagläkare samt spelade i bordtennislaget. Den gången hörde inte jag till de allra vassaste i turneringen.

I dag är jag tacksam och hedrad att få bära in den åländska flaggan på öspelsinvigningen framför truppen. Vi ser så mycket fram emot att få träffa gamla och nya öspelsvänner från de andra exotiska och vackra öarna.

Lycka till alla deltagare och tack alla supportrar och sponsorer.