Finlands barnombudsman Elina Pekkarinen har vid flera tillfällen konstaterat att bedömningen av barnskyddsbehov är en av socialarbetarnas svåraste uppgifter. 

I tisdags lyftes de åländska socialarbetarnas erfarenheter när rapporten ”Har vi tid för barnens verkliga delaktighet?” lanserades av Ålands ombudsmannamyndighet. Den är gjord av studenten Janika Tyni vid University of Applied Sciences i Haag inom ramen för hennes praktik.

I studien har 16 socialarbetare svarat på enkätfrågor om att jobba med utredning av barnskyddsbehov. 

Studien visar att det finns goda förutsättningar, men också en hel del praktiska utmaningar.

– De nämner avsaknad av gemensamma metoder, tids- och resursbrist och motstånd från barns vårdnadshavare, säger Janika Tyni vid sin presentation på Stadsbiblioteket.

40 barn var

Under den efterföljande paneldiskussionen, ledd av patient- och klientombudsmannen Benjamin Sidorov, bekräftade områdescheferna från Kommunernas socialtjänst (KST) bilden av hög arbetsbelastning. 

Paulina Eklund, ansvarig för Barnskydd, vittnade om en mer stabil situation efter sommaren med 20-25 barn per socialarbetare.

– Vår situation ser just nu sämre ut, våra socialarbetare har upp till 40 barn var. Rekryteringen är en utmaning, säger Susanne Peltonen, chef för Tidigt stöd för barn och familj.

Kunskap och engagemang finns det gott om i organisationen, men det är just tid som upplevs som en bristvara.

– Det är få barn som på ett samtal öppnar sig och berättar hela sitt livs historia. För flera av dem skulle det behövas många samtal, säger Susanne Peltonen.

– Många möten – och möten med samma socialarbetare, tillägger Paulina Eklund.

Få personal att stanna

Panelen konstaterar att det är viktigt att få samma personal att stanna kvar länge.

– Det handlar om att vara en attraktiv arbetsgivare med allt vad det innebär, exempelvis rimlig lönesättning, säger KST-styrelsens viceordförande Katrin Sjögren (Lib).

Janina Björni från Rädda Barnen arbetar med utvecklingsprojekt inom barnskyddet. Hon tycker att studien bidrar till att klargöra hur verkligheten ser ut.

– Vi vet hur det är i Finland och i Sverige, men har bara kunnat gissa oss fram till hur det är på Åland. Nu kan vi konstatera att vi är i samma situation som vår närmaste omvärld. Nu är det ingen fråga om vi ska prioritera barns delaktighet i barnskyddet, utan hur, när och vem. Det är deras rättighet, säger hon. 

– KST är ungt, men det finns goda förutsättningar. Någon måste hålla i den här fanan, och ledningen behöver visa att det är viktigt