– Jag hade ingen aning om hur mycket man kunde få, men vi har inte heller haft råd att driva någon process mot etablissemanget, säger Rune Fagerström.
Bolaget Vind AX Ab uppger att man följt åländsk praxis.
– Det är missvisande att göra jämförelser med andra vindkraftparker. Varje projekt är unikt, säger styrelseordförande Leif Nordlund.
Enligt samstämmiga uppgifter till Ålandstidningen och i tidningen Landsbygdens Folk tidigare i höstas ligger arrenden och ersättningar på en mycket lägre nivå än vad som är praxis på andra håll i branschen.
Arrendet för en markägare som har en vindmölla på sina ägor uppges ligga på 7.000 euro per år. Rågrannar har fått en engångsersättning på cirka femtusen euro per mölla. De totala ersättningarna uppskattas till cirka hundratusen, men enligt de riktlinjer som utarbetats av intresseorganisationerna och som publicerats av Svenska Lantbruksproducenterna SLC borde ersättningen ligga på närmare 400.000 euro per år.
En av dem som äger mark i Torp är Rune Fagerström. Han säger att markägarna fick välja mellan två alternativ, en procent av produktionen eller en engångsersättning.
– Det handlar om småsummor och den allmänna uppfattningen är att hela Torp byn är grundlurad. Tänker man på vad det blir utslaget på 30-40 år så är det inte många tior.
”Följer åländsk praxis”
Leif Nordlund är styrelseordförande för Vind AX Ab och var projektledare när Långnabba byggdes. Han säger sig inte känna igen den bild som Fagerström presenterar och konstaterar att man gjort överenskommelser med markägarna.
– Rent allmänt är det missvisande att göra jämförelser med andra vindkraftparker eftersom varje projekt är unikt. Geografin och markförhållandena, storleken och olika kommunala regelverk är avgörande och vi har följt åländska praxis. Vi betalar arrenden för de markområden där möllorna står och en intrångsersättning till ägare av områden i närheten. Det senare motsvarar väl vindupptagningsområdet.
På vilken nivå ligger ersättningarna?
– Vi har ömsesidiga överenskommelser med markägarna och av respekt för avtalsparterna kan jag inte uttala mig om nivån. Det är enligt den praxis vi har på Åland och det är svårt att säga mer. Elpriserna har varit väldigt volatila och det är svårt att dra slutsatser av det. När bolaget bildades 2019 kunde inte vi och ingen annan heller förutse den utveckling av elpriserna vi nu har sett. Långnabba är ett projekt som ska rulla på i åtminstone 25 år.
Oväntat stort projekt
Rune Fagerström uppger att markägarna i Eckerö inte varit medvetna om den praxis som utarbetats i Finland och Sverige. Enligt den betalas fyra procent av vindkraftsbolagets inkomster baserade på den genomsnittliga elproduktionen och spotpriset till markägarna.
– Jag hade åtminstone ingen aning om det. Sedan var det ju så att bolaget först sökte bygglov för ett mindre projekt, men åren gick och ingenting hände. Vi trodde det hade runnit ut i sanden, men bygglovet förlängdes undan för undan och plötsligt så skulle det byggas tio stora vindkraftverk. Vi ville ha ersättning till byn för den olägenhet som ljudet och ljusreflexerna innebär, men det blev ingenting.
För dyrt att processa
Han säger att samfälligheten insåg att man inte hade råd att anlita jurister och driva en process om ersättningarna.
– Hela etablissemanget i Mariehamn stod ju bakom, med landskapsregeringen och allt. Det var förlorat redan från början.
Torpborna är också kritiska till att vindkraftsbolaget inte behövde betala någon ersättning för att dra sin elkabel genom byns samfällda vatten.
– Där sa ÅMHM att det inte uppstår någon skada och därför behövs ingen ersättning, men det är ändå ett intrång. Några tusen per år vore skäligt. Utan vårt vatten hade bolaget inte kunnat bygga en centimeter av kabeln till Hammarland, säger Rune Fagerström.
– Byn tjänar ingenting på det här fastän bolaget gör grova pengar. Kommunen kanske kan få in lite skatt.
Oförutsedda effekter
Inte heller värdeminskningen på fastigheterna har beaktats, vilket kan betyda stora förluster på sikt.
– Det handlar om ett orört område på tusen hektar som förvandlats till industriområde. Stora naturvärden har gått förlorade.
En tjänsteman, som vill vara anonym, har funderat på om dagens lagstiftning är otillräcklig för projekt som vindkraftparker.
– Våra regelverk verkar inte ha förutsett att byggnader kan bli så höga att de påverkar omgivningen vida omkring. Man borde därför överväga om myndigheterna ska ta in ersättningsprinciperna i tillståndsprocessen.
Ifrågasätter hållbarhet
Rune Fagerström konstaterar att bygget av vindkraftparken inneburit en betydande miljöpåverkan, med alla transporter och vägbyggen samt fundamenten till möllorna.
– Lastbilarna körde grus till Torp i ett helt år. Någon sa att det gick 40 ton stål i varje grop plus all betong. Sedan har vi vingarna som är av plast och kommer från Kina. Hur påverkar mikroplasterna våra svamp- och blåbärsskogar? Jag frågar mig om Långnabba någonsin blir miljöneutralt, säger Rune Fagerström.
Leif Nordlund konstaterar att den typen av frågor inte lyfts fram av tillståndsmyndigheterna överhuvudtaget.
– Jag ställer mig tveksam till hela diskussionen om mikroplaster.
Begränsad isrisk
Skogsägarna i Torp måste passera flera möllor på vägen till sina skiften och nu har det kommit upp skyltar som varnar för nedfallande is.
– Det sägs att man rör sig på egen risk under vintern, men det år många här som själva hugger i skogen för att få brännved. Ska man inte kunna vistas på sin mark heller?, undrar Rune Fagerström.
Enligt Leif Nordlund handlar det om en begränsad period varje år.
– Det är någon eller några veckor i november som det brukar förekomma underkylt regn. Våra verk har också ett isdetekteringssystem som stoppar dem vid risk för isbildning och det finns varningslampor vid alla infarter till parken.
Även jakten påverkas. Runde Fagerström har ett jakttorn mitt på sitt skifte även där finns ett bakgrundsljud.
– Efter första passet så hade jag ihållande huvudvärk, så jag tänkte att jag tar hörselskydd. Men det blev ännu värre, skogs- och vindbruset försvann, då hörde jag bara det monotona brummandet som från ett flygplan.
