Mats Bergman är född och uppvuxen på Utö i Åbolands yttersta skärgård där han även gick i folkskola. Sedan bar det av till Åbo för fortsatta studier och han tog studenten från Katedralskolan i Åbo 1983.

– Efter det bestämde jag mig för att åka till Åland och studera vid sjömansskolan. Sedan bar det av till Åbo igen för studier vid Åbo Navigationsinstitut.

Studierna i Åbo ledde till en styrmansexamen 1991 och senare till en sjökaptensexamen 1994. Att Mats Bergman skulle utbilda sig inom sjöfart föll sig naturligt.

– Mina anfäder har bott på Utö sedan 1740-talet. Alla har varit lotsare och sjöfarare så sjöfarten kom med hemifrån på ett väldigt naturligt sätt. Min farfar var timmerman på segelfartyg och min far var bland annat med på Erikssons segelfartyg till Australien.

Efter studierna arbetade Mats Bergman på sjön som styrman och överstyrman.

– Jag arbetade på ro-ro fartyg, containerfartyg och som överstyrman på ett bulkfartyg som lastade 10.500 ton. Det trafikerade i Nordeuropa och ner till Holland och Belgien.

Vilken är den längsta sjöresa du varit på?

– Till staden Savannah i södra USA. Det var vackert väder på hela resan, det gick väldigt bra. Nog skulle man ha kunnat göra någon längre sjöresa någonstans och sett ännu lite mer av världen. Men å andra sidan har jag ju hunnit med allt möjligt annat också. Vädret på sjön kan också vara hemskt. Det värsta sjöväder jag varit med om var en gång vid Norges västkust, i byarna blåste det mer än 30 meter i sekunden. Fartyget stod nästan stilla, det gick kanske framåt i en knop. Det värsta jag varit med om här var nog när jag var befälhavare på en åländsk skärgårdsfärja under stormen Alfrida.

Hur långa var resorna till sjöss?

– Inte så speciellt långa, runt sex veckor, ibland åtta. Man var inte ett halvår ombord. Det är en inrutad värld med sina egna regler och system. Det är hela tiden något som händer.

Arbetade på land

Mats Bergman bestämde sig för att pausa arbetet till sjöss 2001 när han blev han erbjuden att arbeta med sjöpersonal, säkerhet och miljöfrågor på land i Åbo.

– Det fanns många goda sidor med att vara på sjön. Ändå tänkte jag att det inte var allt jag ville se av sjöfarten. Jag ville ha lite mer perspektiv och bakgrund till hur rederiverksamheten faktiskt sköts. Det var en toppengrej när jag fick jobberbjudandet för det var precis det jag hade haft i tankarna då.

Han jobbade i Åbo fram till 2010 då han fick jobb som sjöpersonalinspektör vid Ålands landskapsregering.

– Att arbeta med sjöpersonal intresserade mig väldigt mycket. Jag hade en vilja att bekanta mig närmre med ålänningarna och den möjligheten förverkligades när jag arbetade här.

Under 2016 bar det av sjöss igen, men på närmare håll.

– Jag började jobba för Nordic Jetline som befälhavare på skärgårdsfärjorna. Sedan 2020 har jag jobbat på linjefärjan i Embarsund och fortsätter med det i dag.

Finns det några skillnader mellan att jobba i Finland och på Åland?

– Mitt intryck av Åland och ålänningarna efter att ha jobbat här sedan 2010 är positivt. De är rejäla och pålitliga arbetskamrater. Det finns så många som jobbat på något som flyter och har verklig sjövana. Många är förtrogna med naturens och havets krafter och förstår hur man ska hantera dem. Det kommer av helt naturliga skäl, ålänningarna är födda med en rorkult i sin hand.

Favoritplatsen är Utö

När Mats Bergman är ledig tillbringar han så mycket tid han kan på Utö där barndomshemmet finns.

– Jag tycker om att fiska och greja med hus och båtar där. Jag gick en gång en kurs i båtbyggeri i Pargas fiskeriskola. Vi byggde en snipa som övningsarbete. Jag köpte den för materialkostnaderna och har den nu i mitt båthus på Utö.

Mats Bergman har också ett intresse för musik, litteratur och filosofi.

– En betydelsefull sak som jag gjort var att medverka i filmen ”HEM. Någonstans” som kom ut 2015. Det var en ganska djupgående film. Den handlar om två män som funderar över livet och om själen hittar hem. Det var en spännande och givande upplevelse att få vara med.

Just nu har han inga spikade planer över vad som händer i framtiden.

– Det finns ju en pensionsfyr som blinkar vid horisonten. När det blir aktuellt kommer jag om möjligt vara ännu mer på Utö än vad jag är nu.

Hur känns det att fylla 60?

– Det känns ganska bra. Egentligen spelar det inte så stor roll hur många år man har på nacken om man nu håller sig någorlunda frisk. Man njuter av livet även om man är 60 eller 70 eller ännu äldre. Jag tycker att framtiden här på Åland ser bra ut. Även om det finns vissa frågetecken med EU och Natoanslutningar så tror jag att det kommer gå bra här.