År 2000 trädde en ny grundlag i kraft i Finland. Det var där det började, ett slags gråzon för vad Ålands självstyrelselag har för ställning i förhållande till grundlagen. Det säger juris licentiat Sten Palmgren, som före sin pensionering arbetade som lagstiftningsråd vid Justitieministeriet.

– Förut hade man kunnat stifta lagar i grundlagsordning och på det sättet göra avvikelser från grundlagen. Det förbjöds med den nya grundlagen och då började grundlagsutskottet granska lagarnas förhållande till grundlagen.

Det var något som avspeglades också i hanteringen av landskapslagarna, som då började kontrolleras mer noggrant att de uppfyller grundlagens krav.

– Det har skapat en viss oro på Åland, om grundlagen skulle köra över självstyrelselagen och ha större betydelse än vad den hade haft förr. Och frågan är förstås om oron är befogad eller inte. Om man tittar efter kan man nog hitta några fall där bedömningen kanske hade kunnat vara en annan, säger Sten Palmgren.

Lagtinget fråntogs behörighet

Sten Palmgren skrev tidigare i våras en artikel om frågan i tidskriften JFT som ges ut av Juridiska föreningen i Finland, något som Ålandstidningen rapporterat om.

– Där försöker jag belysa problematiken, att det finns fall där Högsta domstolen gjort en tolkning av självstyrelsens behörighet, men där det kanske är möjligt att tolka det annorlunda.

Ett exempel han nämner är när den förra landskapsregeringen (LR) ville sänka rösträttsåldern i det åländska kommunalvalet till 16 år. Högsta domstolen ansåg att det inte var möjligt eftersom grundlagen fastslår att rösträttsåldern i Finland är 18 år.

– Där kunde man nog ha tolkat saken på ett annat sätt. Det som jag själv har ifrågasatt i det fallet är att innan grundlagsändringen gjordes, innan man införde bestämmelsen om rösträttsåldern i grundlagen, hade landskapet egen lagstiftning om rösträttsåldern här, säger Sten Palmgren.

Han konstaterar att ändringen i grundlagen därmed innebar att just den behörigheten fråntogs lagtinget.

– Det kan man ifrågasätta. En ändring av grundlagen borde inte kunna göras på ett sådant sätt att den de facto innebär en begränsning av det som lagtinget tidigare har kunnat göra. 

Behövs klargöranden

Det finns en viss problematik och frågor kring huruvida riksdagen enskilt kan frånta lagtinget behörighet genom att införa bestämmelser i grundlagen, säger Sten Palmgren.

– I princip ska svaret på den frågan vara nej, det ska inte vara möjligt. Jag har själv tyckt att det åtminstone skulle vara bra att försöka klargöra det på något sätt nu när självstyrelselagen ändras.

När du säger ”i princip”, menar du att det ändå kan vara möjligt?

– Där kommer rösträttsfallet som kanske är ett exempel på att det åtminstone kan se ut att gå på det sättet.

Han tror dock inte att det är ett ”väldigt stort bekymmer”.

– Men man kan också resonera på det sättet att världen inte alltid är så där hemskt stabil. När man stiftar grundlagar som ju självstyrelselagen är ska man ha ett värsta scenario för ögonen och se till att man åstadkommer en lagstiftning som är trygg också om det blir politiskt oroliga tider, till exempel.

Är det ett medskick du vill göra till den fortsatta revideringen av självstyrelselagen?

–  Jag tycker att det finns ett visst fog för att titta på det här och det finns visst fog också att kritisera vissa av Högsta domstolens utlåtanden. Det skulle vara bra att få det preciserat och justerat i självstyrelselagen hur kommande ändringar av grundlagen ger utslag på självstyrelsen. I princip är grunden bra, men det finns vissa gråzoner.

Starkt skydd

Så vad är självstyrelselagens status gentemot grundlagen? Sten Palmgren reder ut juridiken:

– Det har diskuterats i olika sammanhang och den officiella ståndpunkten är att självstyrelselagen inte är en grundlag. Den står på samma nivå som grundlagen, så i den meningen är den en grundlag, samtidigt som den inte kallas det. Det betyder att om självstyrelselagen och grundlagen har bestämmelser som går emot varandra så är det självstyrelselagen som ska gälla, därför att den är en speciallag i förhållande till grundlagen. Grundlagen står inte över självstyrelselagen.

Han säger att varje gång en bestämmelse förs in i självstyrelselagen blir den frågan låst och kan aldrig ändras utan att lagtinget medverkar till det.

– Det betyder att självstyrelselagen ger ett väldigt starkt skydd för självstyrelsen.

Saknas kunskap

I mars i år rapporterade Ålandstidningen om de övertramp på självstyrelsen som LR markerat mot under det senaste året. Förklaringarna då var tidsbrist till följd av pandemin.

Tror du att det finns en risk att sådana missar sätts i system?

– Min uppfattning är nog att i allmänhet när riksmyndigheterna eller riksregeringen gör något fel gentemot Åland så är det nog i allmänhet inte av illvilja, utan det är nog beroende på antingen brådska eller, vilket förstås är allvarligare, okunskap.

Sten Palmgren konstaterar att det under pandemin dykt upp många frågor som det inte finns rutin för, och som är komplicerade och kräver särskild sakkunskap.

– En erfarenhet från pandemin borde vara att man ser över beredskapslagstiftningen så att man har färdiga handlingsmodeller och vet hur man ska gå till väga när något sådant här händer.

När beredskapslagen togs i bruk våren 2020 slog den i princip ut självstyrelsen och allt bestämdes centralt från Helsingfors. Sten Palmgren säger att han inte kan uttala sig om detaljerna kring om det var rätt tolkning av beredskapslagen eller inte. 

– På ett alldeles allmänt plan skulle det vara oerhört viktigt att man nu efter pandemin när allt har lugnat ner sig skulle gå igenom det här och se att det fungerar för Ålands del så som det är tänkt att göra. Det är en allmän problematik just i sådana här fall att kunskapen om självstyrelsesystemet inte alltid är så där väldigt hög på rikssidan.