Det är en helt vanlig onsdagskväll i juni – men vid Övernässtugan, den gröna oasen i stadsmiljö, är det bråda tider. En stor skara nya ålänningar med ukrainsk bakgrund har samlats för att ge prov på sin kultur och på sitt hantverk. I det strålande solskenet har en stor skara intresserade samlats för att ta del av uppträdanden, tillverka sitt eget armband, lära sig måla ett postkort på ukrainskt vis eller bara ta en fika och njuta av stämningen.

Evenemanget är ett samarbete mellan Åland 100, Mariehamns marthaförening, Ålands mångkulturella förening, Wiklöf Holding, Mariehamns stad och ABF Åland.

När Ålandstidningen besöker den ukrainska aftonen håller Anna Solomko ett öppningstal. Hon är en av de ukrainska medborgare som kom till Åland med en av två bussresor arrangerade av frivilliga.

I sitt tal beskriver Anna Solomko bland annat den ukrainska kulturen och städernas vackra arkitektur som nu, till stor del, är förstörd av krigets fasor. Hon tar även tillfället i akt att tacka Monica von Frenckell som tillsammans med många frivilliga arrangerade de tidigare nämnda bussresorna till Polen.

Änglaröst med harpa

Efter välkomsttalet intar Olha Dmytrenko och hennes elpiano den lilla scenen. Innan hon kom till Åland studerade hon till musiklärare vid universitetet i sin hemstad i Ukraina. Hennes framträdande drar ner stora och välförtjänta applåder i den pittoreska gårdsmiljön.

Området vid Övernässtugan är fyllt av aktiviteter, något i musikväg för de flesta smaker och skrattande och lekande barn. Efter att ha fått en lektion i armbandsmakeri och beundrat hemgjord konst av Natasha Budisskaya visar Ruslana Horbunova, Liza Gaidaiskaya, Ryslana Gaidaiskaya, Maria Jamshanova och Tetiana Tymoshenko upp ukrainska folkdräkter på scenen.

Mångkulturen i alla upptänkliga former fortsätter när Ronja Monto äntrar scenen med ett av kvällens mer exotiska instrument – en keltisk folkharpa. Med en ängels röst bjuder hon på både instrumentala låtar och egenskrivna stycken. Till den sistnämnda kategorin hör låten ”Catching stars”.

– Den skrev jag som ledsen tonåring och den handlar helt enkelt om tomheten man kan känna i den åldern, säger hon.

Hur länge har du spelat folkharpa?

– I nästan tio år. Men för ungefär ett år sedan började jag också ta lektioner.

Hur kommer det sig att du är här i kväll?

– Jag har inget direkt förhållande till Ukraina mer än att jag förstås följer den hemska situationen där. Därför tvekade jag inte att ställa upp när arrangörerna kontaktade mig om att spela här i kväll.

Den ukrainska aftonen fortsätter med fullspäckat program på scenen, men för Ålandstidningen har det blivit dags att dra vidare mot nya utmaningar.