Bökande grisar, nyfödda kultingar och andra djur hittas ute hos Nygårds Skogsgrisar.

Andreas Nordlund och Ronja Brenner driver gården tillsammans och anordnar grissafari som blivit en populär attraktion. De erbjuder turer året om, men under juli månad är det främst onsdagar som gäller. Under sommaren kommer mycket turister och på hösten och våren kan det komma skolklasser eller något företag.

– Det är uppskattat i alla åldrar. Vi har haft både småbarn och ungdomar, säger Andreas Nordlund.

– Förra veckan hade vi ett gäng 80-90-åringar här, säger Ronja Brenner.

Hur många får plats?

– Normalt tar vi 20 åt gången.

I dag är en större grupp med familjer på väg ut för en extra insatt guidad tur. Bland grisarna finns ett gäng nyfödda kultingar, endast elva dagar gamla.

– Grisarna brunstar var tredje vecka så det är då man ser om de är dräktiga eller inte.

Hur många kultingar får en gris?

– För en gylta, alltså en grishona som inte fött kultingar tidigare, är medeltalet 15. Hon här fick nu 16 stycken men alla klarade sig inte.

– När det föds fler kultingar är det ovanligt att alla klarar sig. Det är en stor sugga och många små grisar så det är svårt att hinna få mat. För vår del är det bättre med färre, då har de mer liv från dag ett och blir större, säger Andreas Nordlund.

Under grissafarin får man lära sig om livet på landet och var olika typer av griskött kommer ifrån. Andreas Nordlund och Ronja Brenner berättar hur deras kött hanteras för att besökarna ska bli mer medvetna om vad de köper. Turen tar ungefär en timme och vid varje stopp pratar de och ställer frågor för att engagera besökarna. Vid en hage görs ett längre stopp där man får mata grisarna med bröd.

– Man blir förvånad över hur lite folk kan om landet och djurhållning, så vi får lära upp och förklara, säger Andreas Nordlund.

Utöver grisarna har de tre hästar, en grupp höns, två kor samt hundar och katter. Men gårdsarbetet gör de inte på heltid, Ronja Brenner jobbar också på en veterinärklinik och Andreas Nordlund är en av delägarna i företaget Drängarna Ab.

Besöker på nytt

En hel drös med släktingar rullar in på gården och ser förväntansfulla ut inför åkturen. Ylva Lindberg och Amund Asdör var här med barnen och morföräldrarna förra sommaren men nu har de med sig barnens kusiner och deras föräldrar.

– Det såg lite annorlunda ut då och de hade inga kultingar, säger Per Lindberg som är morfar och farfar till barnen.

Innan åkturen får de lära sig namnen på de spannmål som grisarna äter genom en sång. ”Huvud, axlar, knä och tå” byts ut mot ”Havre, vete, korn och råg”. Väl under safarin får de hälsa på Tippen och hennes 13 små kultingar och grisarna Fjalar, Greta och Madicken. Vid ett stopp får alla gå ut och mata grisar med bröd.

– De är så fina, säger Åsa Björnsdottir Lindberg, åtta år, efter att ha slängt i väg en bit hemvete.

Har du någon favoritgris?

– Den med brunt på sig, säger hon.

Både barnen och de vuxna blir förtjusta i grisarna och får lära sig mycket nytt om dem.

– Det är kul det här. De är väldigt fascinerande, grisarna, säger Vaka Antonsdottir.

– Det är kul att kultingarna väljer ut varsin spene, säger Ulla Backlund.

Vid grissafarins slut väntar ett bord med fika och familjerna är glada och nöjda.

Vad var roligast?

– Att mata grisarna, säger Helmer Asdör Lindberg, nio år.

– De små grisarna, säger Sigve Lindberg Asdör, elva år.

Har ni lärt er något nytt?

– Jag lärde mig hur länge grisarna är dräktiga. Och att kultingarna hänger ihop, det var som ett litet gäng, säger Ylva Lindberg.

Lotta Asdör Lindberg, sju år, lärde sig att grisarna föredrar bullar framför grovt bröd.