Den första maj var Marianne Hägglunds första dag i Lemland-Lumparlands församling. Hon har inte helt blivit varm i kläderna ännu men känner att allt kommer att bli bra.

– Jag har bra arbetskamrater och jag tycker om att jobba med folk och hjälpa till så mycket jag kan. Kanske var det den egenskapen som först förde mig in på vårdyrket, säger hon.

Marianne Hägglund jobbade inom Ålands omsorgsförbund, numera KST  (Kommunernas socialtjänst), på ett boende i åtta år innan hon måste sluta på grund av artros i bland annat händerna.

– Jag var sjukskriven men kände att jag ville försöka jobba igen och jag provade på några alternativ inom omsorgen.

Men så en dag såg hon att Hammarlands församling sökte en diakoniarbetare. Hon sökte och fick tjänsten.

– Där jobbade jag i ungefär ett och ett halvt år innan jag sökte den här tjänsten. Jag jobbar 60 procent och är 40 procent sjukpensionär på grund av min artros.

Marianne Hägglund är glad över att hon har ett jobb som hon trivs väldigt bra med.

– Många kan ha svårt att få jobb då de är i min ålder. Det finns en viss åldersdiskriminering då man söker arbete, även här på Åland, säger hon.

Mer verksamhet

Marianne Hägglund känner att hon hamnat rätt i sitt yrkesval och ser fram emot att jobba i Lemland-Lumparlands församling.

Vad är skillnaden mellan församlingarna?

– Det är mer verksamhet i Lemland-Lumparlands församling, men det är också en större församling. Här håller jag andakter och bön, har hand om missionskretsverksamheten, Gemensamt ansvars insamlingen med sopplunch och födelsedagskalas med mera.

Har du någon verksamhet du själv skulle vilja dra igång?

– Jag vet som sagt inte hur mycket tid jag har över för nya verksamheter. Det vet jag först då allt börja flyta på då man kommit in i arbetet på riktigt.

Att möta och ta emot människor som behöver hjälp eller någon att prata med om sina bekymmer är också något som Marianne Hägglund tycker att är viktigt.

– Jag har personer som kommer och får matbankenblanketter, det finns personer som behöver ekonomisk hjälp. Eftersom församlingen inte har så stor budget så hänvisas de först till KST och sedan kan de komma till oss.

Hon ser att det nu är fler som behöver hjälp på grund av coronan.

– De kan ha blivit permitterade eller uppsagda. Då är det  i alla fall bra att de kan få mat på bordet via matbanken. Vi försöker naturligtvis också hjälpa till med det vi kan i församlingen.

Kopplar av

När Marianne Hägglund är ledig så är det främst familjen hon vill umgås med.

– Jag har ett barn med familj i Norge, en son i Örebro och en dotter i Mariehamn. Så det blir främst att umgås med de som bor utanför Åland via Skype eller Teams. Men nu kan jag också umgås med vänner mera fritt utomhus. Det känns bra.

För Marianne Hägglund är det också viktigt att koppla av och vila. Hon läser en del både deckare och faktaböcker.

– Man får treva sig fram lite för att hitta det man gillar. Sedan ser jag gärna på naturprogram och program där man kan följa med hur människor lever i andra kulturer och länder. Jag är inte en sådan som reser mycket. Jag vill vara hemma, säger hon.

Att baka och laga mat är andra intressen. 

– Jag bakar mest då det ska vara kalas. Tidigare då familjen var samlad kunde det bli att baka mera spontant.

För den som vill besöka Marianne Hägglund så har hon sitt kontor i prästgården.

– Det kändes bättre att ha ett eget kansli då man får besök. Alla kanske inte vill prata om känsliga saker då fler kan höra vad som sägs. Men alla är välkomna hit och prata med mig oberoende av om det är stort eller smått, säger hon.

» Personligt

Marianne Hägglund

Namn: Marianne Hägglund.

Ålder: 60 år.

Bor: I Mariehamn.

Yrke: Kock, närvårdare, jobbar nu som tf. diakoniarbetare.

Familj: Tre vuxna barn.

Intressen: Barn och barnbarn, läsa, baka och laga mat, umgås med vänner, läsa.