Björn Vikström sitter framåtlutad i stolen på hans kontor på Åbo akademi. Ibland sitter han riktigt nära skärmen. Det märks att det är viktigt för honom att nå fram. Och ut.
De försiktigt, markerade glasögonen sitter på näsan och böcker i långa hyllor travar upp sig i bakgrunden.
Han är en av talarna på årets Kastelholmssamtal om fred – som sänds online och i Ålandskanalen på måndag – då han samtalar på temat “Att skapa fred: möten, medlaren och freden” tillsammans med Jan Eliasson och president Tarja Halonen.

Tufft år med många prövningar

“Vi ställs inför många utmaningar och förändringar idag – både på hemmaplan och globalt.  Pandemin drabbar våra samhällen genom död, logistiska svårigheter, tilltagande ojämlikhet och stor oro hos många människor”, skriver fredsinstitutets direktör Sia Spiliopoulou Åkermark i ett ingångsord till Kastelholmssamtalen 2021.
“Mötena blir digitala och den tröstande handen hålls borta. Samtidigt ser vi auktoritära tendenser även i Europa och vi noterar hur stormakterna hävdar sig militärt runt om i världen.”
Vikström håller med.
– Det har varit ett tufft år på många vis och det är verkligen tydligt hur solidariteten mellan länder sätts på prov, även mellan länder som länge haft goda relationer. Jag tänker på de nordiska länderna. Det har funnits mycket spänning kring vem som sköter pandemin bättre än andra och vilka gränser som ska stängas åt det ena eller andra hållet.
Han fortsätter allvarligt:
– Vi har en gemensam utmaning. Det här viruset drabbar hela världen. Ändå verkar vi vara villiga att riskera våra relationer med allt gruff. Jag tror det är jätteviktigt att vi återgår till den goda samtalstonen vi tidigare har haft.

Hur blir vi gästfria?

Det här med god ton och hur vi behandlar varandra, människor emellan, är någonting Björn Vikström funderat mycket på. Nyligen skrev han en bok om gästfrihet, som handlar om hur vi förhåller oss till dem som tänker och tror på ett annat sätt.
Han konstaterar att gästfrihet är någonting som vi inte alltid varit så bra på. Varken inom våra kyrkor eller inom våra länder. Tvärtom. Vi har ofta odlat misstänksamhet och motstånd mot de som hör till andra religioner, kulturer, länder och folkslag.
Personligen blev han berörd av den gästfrihet som många visade upp under den stora flyktingvågen 2015 och framåt.
– Det fanns en stor beredskapsförmåga att ställa upp för de asylsökande i Finland i församlingarna men även i andra nätverk och föreningar. På samma gång vet vi att det var många som kände sig hotade av något som de upplevde som en massinvasion av flyktingar, trots att det i Finland rörde sig om väldigt få människor som sist och slutligen kom.
Vikström tycker det är viktigt att komma ihåg att det behövs två partners för att gästfrihet ska fungera.
– Det måste finnas någon som är beredd att vara värd och det måste finnas någon som är beredd att vara gäst. Det får inte bli en situation där den som hjälper enbart tittar till sig själv och sin egen godhet.
Han tillägger:
– Gästfrihet handlar om en relation, där vi i bästa fall är öppna för att byta roller med varandra. För att stärka gästfriheten måste vi således bjuda in, men även tacka ja om vi senare i vår tur blir inbjudna till de människor som vi har hjälpt.

Religion, populism och nationalism

Är då religionen en källa till fred och försoning? Eller är religionen en källa till konflikter mellan länder och kulturkretsar?
Björn tycker inte det är enkel att svara på.
– Jag menar att den som använder religion för nationalistiska syften helt klart missbrukar religionen. Varken Jesus eller någon annan gestalt i andra religioner skulle stå för det. Tvärtom. Men på samma gång kan vi inte blunda för att det inom religioner finns idéer och resurser som kan användas i ett gränsdragande, populistiskt syfte.
– Jag tänker på den kristna föreställningen om att vi är det utvalda folket eller gränsdragningen mellan ljuset och mörkret – att det finns de som har sanningen och de som inte har den.
Han ser eftertänksam ut och konstaterar sedan att sekulariseringen i vårt samhälle är vad den är idag. Det är ganska många människor är främmande inför vad kristendomen står för, även bland de som är medlemmar i kyrkan.
På samma gång har han många gånger sett hur många människor under en kris i livet uppskattat församlingens hjälp, vilket har gjort hans arbete meningsfullt.
 Men:
– Om du hade frågat mig i högstadieåldern vad jag hade velat bli som stor, hade jag svarat “vad som helst utan präst”.
Han skrattar hjärtligt.
På måndag fortsätter Björn Vikström utveckla sina tankar kring bland annat kyrkans roll i skapandet av fred.