I helgen skedde en tragisk degradering av Ålands representationslag inom innebandy, FBC Åland föll från division 3 till division 4. Vad kommer detta innebära för klubben, åländsk innebandy och ungdomsverksamheten? FBC Åland dam valde, efter övervägande, att stanna kvar i division 3, fast de hade möjlighet att stiga till division 2. En stigning hade inneburit längre resor och eftersom många av spelarna har familjer som man nog vill spendera sin lediga tid med så kan man förstå valet.

Åländska innebandyserien går på knäna, denna säsong fick inte herrserien ens ihop sex direktanmälda lag, så innebandyförbundet fick mixtra ihop ett lag för att få till en ”jämn” serie. För några år sen var det två divisioner i åländska innebandyserien, det var mycket publik på onsdagar i Baltichallen. Nu är det rätt folktomt.
Daminnebandyn vågar man knappt prata om, ett ynka lag anmälde sig direkt till det åländska seriespelet. Resterande lag fick kämpa ihop spelare så att de kunde få till en serie.

Till min fråga: Vad gör verksamhetsledaren för åländsk innebandy när han står på motståndarbänken (Vaksala Legends) i FBC Ålands kvalmatch för att hålla sig kvar i division 3 i Sverige? Det känns som att han hellre driver fram sitt ”eget” lag till framgång än att se till åländsk innebandys bästa.

Hur kan detta få fortgå?
Tycker styrelsen att det är okej att se verksamhetsledaren för åländsk innebandy stå på motståndarnas bänk och heja på ”sitt” svenska lag medan åländsk innebandy håller på att dö ut?

Jonny Sjöblom

Svar:
Innebandyn lider, som många idrotter på Åland, av minskande intresse bland seniorer vilket får till följd att bland annat föreningsverksamhet, ideellt arbete och arrangemang av seriespel blir svårare. Vi inom ÅIBF är dock mycket glada över att vi på Åland, detta till trots, fortfarande kan arrangera seriespel i innebandy och att intresset för sporten är så pass stort så att detta är möjligt. Vidare är det glädjande att vi i dag har hela sex åländska lag som deltar i åtta olika serier i det uppländska seriesystemet vilket gör att vi trots allt kan se ljust på framtiden för innebandyn.

Verksamhetsledarens roll inom ÅIBF är rent administrativ och har ännu mer tydligt blivit sådan eftersom vi varit tvungna att skära ned tjänsten på grund av kraftigt minskade verksamhetsbidrag. Till vår glädje har vi dock kunnat behålla vår verksamhetsledare på deltid i och med att han även har fått en parallell deltidsanställning som sportchef inom Vaksala SK. Uppdraget inom Vaksala SK inkluderar även sportsliga bitar och skiljer sig därmed från hans uppdrag inom ÅIBF som enbart är på organisationsnivå.
Vi inom ÅIBF jobbar kontinuerligt för innebandyns bästa på Åland och har fullt förtroende för vår verksamhetsledare i sin roll. Vi är även glada över att han kan kombinera jobbet som sportchef inom Vaksala SK med verksamhetsledarjobbet inom vår organisation.

Med vänlig hälsning
Kim Berglund, ordförande i Ålands Innebandyförbund r.f