Nemo har skapat ett kraftfullt uttryck av sin identitet som ickebinär person. Med ”The Code” framförde hen ett bidrag som verkligen stack ut och som innehöll en rad ingredienser; pop, rap, opera, drum and bas och James Bond-tema, kryddat med imponerande falsettoner.
Alltsammans snurrandes på en rund metallplatta, som liknade en satellitdisk.
Detta var koden till vinst detta år.
”Welcome to the show, let everybody know
I'm done playing the game, I'll break out of the chains
You better buckle up, I'll pour another cup
This is my bohème, so drink it up, my friend.”
The Code handlar om Nemos väg till att bli den hen alltid varit genom att knäcka koden till att acceptera sig själv som den man är.
Hen har en tidigare ESC-vinnare som förebild. Conchita Wurst!
Den snygga scenshowen med den snurrande skivan skapades av svenska koreografen Benke Rydman. Det var också han som stod bakom finske Käärijäs färgstarka nummer ifjol.
Nemo blev femma bland tv-tittarna men Nemo fick hela 22 tolvor av 36 möjliga från jurygrupperna. Och det räckte för totalsegern.
Att Schweiz vann ESC gör mig extra glad av flera anledningar. Och det är jag av flera skäl.
1. ESC bör framför allt vara en musiktävling. Nemos ”The Code” har stor hit-potential.
2. Schweiz har inte vunnit tävlingen sedan 1988 med Celine Dion.
3. En minoritet som sällan får utrymme är ickebinära personer, segern med Nemo betyder enormt mycket för alla som känner sig annorlunda eller upplever utanförskap.
Att hen kan vinna ESC inför miljoner tv-tittare visar att det lönar sig att våga vara sig själv.
4. Jag skrällvarnade för Israel. Och faktum är att bland publikrösterna fick Israel 15 tolvpoängare. Det var mest av alla. Juryn ratade dock Israel. Hur hade det sett ut på gatorna i Malmö som var full av protestanter i lördags om Eden Golan hade vunnit. Och hur hade EBU hanterat frågan om vem som skulle stå värd. Många bojkotter hade det i alla fall blivit. Jag var innerligt rädd att den skulle gå och vinna.
Nu har vi en vinnare som inte skapar ytterligare ett EBU-kaos.
Vi får aldrig veta hur det hade sett ut om Nederländerna inte blivit diskade. EBU som delade ut respass till Joost Klein bara timmar innan finalen hävdar att de inte kunde låta Joost sjunga sin Europapa. Och det är säkert rimligt om våldsamheter förekommit. Det nederländska teamet hävdar motsatsen. Ord står mot ord.
Som jag skrev på webben inför lördagens sändning är det hela väldigt tråkigt.
Ledsamt för fansen, artisterna, de som jobbar med produktionen.
Nederländernas andraplats i den andra semifinalen, ger en fingervisning om att Joost förmodligen hade varit topp tio i finalen.
Sverige kom på en nionde plats men jag minns inte när jag senast såg en så bra öppningslåt. Fem marhällor till M&M.
Finland som slutade på en 19:e plats var underhållande. Det behövdes.
Norge fick en snöplig sistaplats.
Jag tippade enbart topp tio. Jag lyckades pricka in nio, fast i en annan ordning.
Hade tippat Kroatien som segrare och de var också tittarnas segrare.
Vi får se om jag åker till Schweiz nästa år. Kanske måste jag vinna på lotto, det gäller att knäcka koden till rätt rad.
Puspè guardar, Beim Wiedersehen, à la réunion, vediamo 2025 da Svizzera!
David Lindström
Ålandstidningens schlagerexpert
