Det är åter dags för Eurovision Song Contest och i år är det Malmö som står värd efter Loreens seger i fjol. Jag är som vanligt på plats för att ta del av hela arrangemanget. Men i år är det mycket som inte är sig likt.
På grund av att Israel får delta i årets tävling trots vilda protester är säkerhetsåtgärderna enorma. Malmö vill inte vara platsen där fest förvandlas till tragedi. Protesterna mot kriget i Gaza är synliga. Bara utanför bostaden där jag bor, gick i söndags en lång demonstration och utanför vart och vartannat fönster hänger Palestinaflaggor. Det dräller av poliser på stan.
Eurovisionen brukar vara en vinstmaskin för värdstaden i hotellintäkter och konsumtion trots att det kostar att arrangera tävlingen. Men frågan är om inte alla säkerhetsåtgärder äter det mesta av kakan. På grund av detta har man också skalat ner det hela och gjort allt omkring mycket mindre med färre deltagare, något som gjort många av fansen lite besvikna. 100.000 beräknas ändå besöka Malmö under veckan.
Ändå tycker jag att det går lugnt och sansat till, men den riktigt stora feststämningen är lite som bortblåst. Det kan låta klyschigt att komma med devisen att ESC är en musikfest och att man borde hålla politiken utanför, men sanningen är den att politiken alltid varit en del av eurovisionen trots att hela idén med tävlingen föddes ur en fredstanke för att ena Europa med musik 1956.
Malmö 2024 blir kanske den politiskt mest känsliga i Eurovisions historia. Närvarande är ju också kriget i Ukraina och konflikten mellan Armenien och Azerbajdzjan (som aldrig delar ut poäng åt varandra).
Det går ändå inte att blunda för allvaret och jag har valt att gömma min ackrediteringsbricka då jag rör mig på stan.
Men jag säger som den danska sångerskan Saba sade till HBL: ”Lägg inte skulden på mig”.
Jag är här för att jag älskar eurovisionen och för att skriva om de tävlande bidragen.
Och i kväll är det ju dags. Femton länder ska tävla om de tio första finalplatserna på lördag. Från Norden deltar Island och Finland. Islands Hera Björk, som också tävlade 2010, får nog dessvärre packa resväskan redan i morgon.
För Finlands Windows95man kommer det att gå bättre. Många gissar att också vi får respass, men jag tror att ”No Rules” kommer att tilltala många som inte tar den här tävlingen på fullt så stort allvar, som vill ha skoj och tänka bort krig och allt elände i vardagen.
Tävlingen består som aldrig förr av slipade scenshower. Allt är uttänkt i minsta detalj. Det är påtagligt att det blir svårare för varje år att sticka ut och vinna. Och mitt i perfektionismen så dyker plötsligt en nästan naken man, med våfflad hockeyfrilla, upp ur ett jätteägg och ryker av en dänga som kunde varit en hit av E-type. Windows95man gör det med glimten i ögat och det kommer många att gilla fast en del har lagt skämskudden framför ögonen hemma i Finland.
Det faktum att semifinalerna enbart består av telefonröster gynnar Finland. För ”No Rules” är inget som juryn kommer att belöna. Storbritannien röstar i denna delfinal – de älskar kitschig trash av det här slaget. Hur det går om Finland tar en finalplats återkommer jag till. Sverige har som värdland redan en plats i finalen och där går man ut som första land.
I kväll får vi kanske höra vinnaren, nämligen Kroatien och så får vi sång på yankunytjatjara, ett ursprungsspråk i Australien. Luxemburg är med igen efter en paus på 31 år, men får nog dessvärre inte en plats i finalen. Tävlingen i kväll blir spektakulär och snyggt producerad som attan. SVT kan verkligen sådant här. Betyg på samtliga finalbidrag får du i lördagens tidning och på fredag en specialintervju med Marcus & Martinus som ju tävlar för Sverige.
För en stund får de tunga molnen ge plats för lite fest och glädje.
