Amira Scott bodde i Mariehamn fram till att hon var nio år. Då flyttade familjen till Järsö, Lemland.

– Jag gick i Waldorfskola från ettan till fyran, sedan gick jag i Övernäs innan jag valde att börja studera vid Ålands lyceum.

Varför blev det Ålands lyceum?

– Jag vill bli arkitekt eller inredningsarkitekt. Jag hade först tänkt gå bygglinjen för att lära mig det praktiska men jag valde lusse där jag går ett allmänt program. Där kan jag själv välja kurser som intresserar mig och som jag har nytta av i mina fortsatta studier.

Efter att Amira Scott tagit studenten ska hon studera i Sverige. Hon har ännu inte börjat bekanta sig med vilka olika universitet som skulle passa henne.

– Jag har nyligen kommit hem från att ha varit utbyteselev i Frankrike i elva månader och har inte haft tid med annat än skola just nu.

Hur var det att studera i Frankrike?

– Jag gick på ett gymnasium i Saint Raphaël. Jag bodde hos fyra olika familjer under min vistelse där. Det var ganska olika familjer som jag bodde med. I alla fanns det ungdomar i min egen ålder så jag hade vänner i skolan. En familj bodde i bergen, de hade egen gård med djur. En annan familj bodde mitt i stan med 200 meter till stranden.

Hur var skolan i Frankrike?

– Det är väldigt kontrollerat. Det är dubbla staket innan man kommer in på skolområdet och det fanns vakter som kollade att man hade behörighet att komma in. Man måste ha bevis med sig hela tiden.

Amira Scott säger att eleverna i det gymnasium hon gick på inte var speciellt engagerade i skolan.

– Det var som att komma till en högstadieskola. Eleverna tog inte mycket ansvar men det gjorde i stället att de var roliga och sociala.

Dansa och sjunga

Utanför skolan lärde Amira Scott känna nya vänner och tre av dem har varit och hälsat på på Åland.

I dag pratar hon franska flytande vilket underlättar när hon besöker sin syster som bor i Frankrike.

– Jag bodde en vecka hos henne och det var trevligt.

Nu när Amira Scott är tillbaka på Åland känner hon att hon trivs väldigt bra i skolan.

– Här uppmuntrar lärarna oss att jobba självständigt och ta egna initiativ. I Frankrike var det mera pekpinnar.

I Frankrike passade hon på att söka upp en dansskola där hon dansade fem timmar i veckan.

– Jag har dansat med Dunderdans tidigare så det kändes naturligt. Jag kommer att fortsätta dansa nu när jag kommit hem.

Vad dansade du?

– Allt från latino till ragga och street jazz. Jag ska eventuellt leda en kurs i chacha, rumba och jive i vår. Vi får se.

Amira Scott sjunger gärna och hon har sjungit i Bel Canto sedan hon var sju år.

– Jag har haft en paus på två år men jag har varit med i musikalen Sound of Music, jag har deltagit i Deluxe och så har jag varit med i en opera, Beggar's på Kastelholms slott. Jag skulle gärna göra mer teater. Det är roligt och man blir som en familj.

Kläder intresserar henne också. Helst handlar hon second hand.

– Det är bra för miljön och för ekonomin. Dessutom kan man sy om kläderna man köper.

Få folk att le

Nu ser Amira Scott fram emot luciagruppens framträdande.

– Vi är redan en bra grupp och häromdagen gick vi och åt middag tillsammans för att lära känna varandra bättre.

Amira Scott känner sig lyckligt lottad över att hon ska få vara med i luciagruppen och sprida glädje och vara en förebild för de små.

– Lucia var en förebild för mig när jag var liten.

Vad ser du mest fram emot?

– Att få folk att le och att sprida värme och kärlek till alla oberoende av ålder. Att få möta olika människor och lysa upp deras dag. Det känns hedersamt.

För att hinna med allt som luciagruppen ska göra har Amira Scott en plan.

– Jag ska äta bra och sova bra. Jag ska inte jobba så mycket och se till att jag inte blir sjuk och tappar rösten.

Vad tror du blir mest nervöst med kampanjen?

– Jag kan inte säga att jag är nervös för något. Jag tycker att det ska bli spännande att få uppträda och sjunga i stämmor. Jag känner mig taggad och glad inför allt.