Orienteraren Matti Janlöv kan kalla sig bofast ålänning igen efter en längre utflykt till Vasa, Helsingfors och Åbo. I fjol tog han sitt pick och pack och sin familj och flyttade hem till Åland igen efter att ha fått ett lockade jobberbjudande som lantmätare inom Mariehamns stad.
Då hade det gått knappt två decennier sedan han som 15-åring vinkade adjö till sin familj efter avslutad grundskola för att sikta mot nya mål.
– Jag flyttade till Vörå för att gå idrottsgymnasiet och blev kvar. Det var orienteringen som lockade, säger 34-åringen som flyttade som junior men numera kan kalla sig för veteran.
Med orientering på schemat under tre år på idrottsgymnasiet var det full fokus på sporten under juniortiden. Efter avslutad utbildning var det diplomingenjörstudier och senare arbete som tog vid.
Satsningen på orienteringen var emellertid lika allvarlig – och rolig.
– Jag ville tävla för en klubb som var bra, en klubb som var finlandssvensk och där jag hade kompisar. Därför blev det Sibbo-Vargarna, säger Matti Janlöv som hade sin bas i Åbo med tillhörde Sibbo-klubben fram till flytten för ett knappt år sedan.
Orienteringen har alltid varit Matti Janlövs sport även om han fuskat med både skidåkning, cykel och vanlig löpning. 
– Jag hade en skadeperiod i början av 2000-talet och då blev det en hel del annat, säger Matti Janlöv som har ett antal Vasalopp bakom sig med en bästatid som tillhör en av de snabbare som en ålänning mäktat med – dock inte den snabbaste.
Många meriter
Med Sibbo-Vargarna blev det hel del framgångar i de finländska skogarna i slutet av det förra decenniet. För en orienterare är det naturligtvis de finländska mästerskapen som smäller högst där de allra bästa orienterarna i landet gör upp om medaljer, bra placeringar – och kanske möjligheten att kvala in till någon större tävling.
– Jag försökte nog komma med till NM (Nordiska mästerskapen) men det blev inte så, säger Matti Janlöv.
I Sibbo-Vargarnas blå-gula dräkt blev det dock en 13:e plats som bäst för stafettlaget i ett FM. 
– De tio bästa lagen får en plakett och den skulle man naturligtvis vilja ha haft, säger Matti Janlöv.
Den bästa individuella placeringen låg runt en 30:e plats när ålänningen stod på sin topp.
Världens största stafett-tävling, Jukolakaveln, är en utmaning som varje orienterare vill vinna – eller åtminstone få en bra placering av de 1.500 lag som brukar ställa upp. Med Sibbo-Vargarnas sjumannalag blev det en meriterad 25:e plats vid tävlingarna 2007.
– Och det var just de 25 bästa lagen som fick en plakett, säger Matti Janlöv som dessutom hade ålänningen Sören Sundblom med sig i samma lag.
För de finlandssvenska orienterarna är även FSOM en riktigt stor tävling. Där har Matti Janlöv dock ingen seger i de prestigefyllda herrklassen man väl en sjätte plats vilket betyder att man erhåller en plakett.
Sibbo-Vargarnas stafettlag har vunnit FSOM ett par gånger.
– Men inte med mig i laget, säger Matti Janlöv med ett skratt.
Kanonloppet i höst
Även om Matti Janlöv har bott och verkat i Finland har det blivit en hel del tävlingar på Åland genom åren. 
Efter flytten i fjol har det dessutom blivit ett par ÅM-uppvisningar – där det blivit segrar i samtliga tävlingar han ställt upp i.
– Det är fortfarande kul att vinna, säger han.
I dag är träningen fortfarande lika viktig som tidigare. Men både familj och arbete kräver sin tid.
– Det gäller att optimera träningen. Nu får man träna man när man hinner och försöka att hitta en grund i vardagen. Bland annat så cyklar jag till jobbet varje dag och det gör jag nästan året runt oavsett väder och vind, säger Matti Janlöv som även har ett par landsvägslopp på cykel i karriären bakom sig.
Löpningen är naturligtvis en stor del av orienteringsträningen men ”rena” löpningstävlingar lockar inte lika mycket som att springa över stock och sten.
Semesterloppet i Eckerö som gick av stapeln förra veckan är dock avklarat och i höst väntar en annan utmaning – Kanonloppet.
– Jag tror inte jag har sprungit Kanonloppet sedan 1998-1999 någonting. Den största anledningen är nog att det inte har passat tidsmässigt. Nu ska det bli kul, säger Matti Janlöv som ser fram mot att mäta sina krafter med de mer etablerade Kanonloppslöparna den andra helgen i oktober.
I övrigt väntar naturligtvis hemmatävlingar med karta och kompass i handen och framtida uppvisningar i bland annat Jukolakaveln med hans nygamla lag från IF Åland. Häromveckan sprang Matti Janlöv sista sträckan i det åländska lag som slutade på en 391:e plats i sjumannastafetten.
Härnäst väntar dessutom FSOM i Borgå i augusti
– Jag har sprungit där någon gång tidigare. Det tävlas nog på samma karta som i ett tidigare FM, noterar den tävlingsinriktade Matti Janlöv.
Med löpningen och cykelåkningen i ryggen skulle man kunna tro att Matti Janlöv någon gång skulle snegla mot att genomföra en triathlontävling.
Så är inte fallet.
– Nej, det är nog svårt om man inte är en simmare, säger Matti Janlöv och avfärdar den tanken.
Har blivit veteran
Det finns emellertid andra utmaningar som kommer framöver. Då Matti Janlöv fyller 35 år senare i höst har han under det här året räknats som veteran och får därmed tävla i H35-klassen.
Hur känns det att inte längre behöva mäta sig med de allra bästa?
– Det är bara att inse att man inte tränar som de allra bästa heller, säger Matti Janlöv med ett nytt skratt.
I fjol gjorde Matti Janlöv sin sista tävling i herrklassen i O-ringens femdagars som avgjordes i Boden i norra Sverige. Det har blivit ett par uppvisningar i den svenska orienteringsklassikern genom åren.
– Jag brukar välja att vara med utifrån vad det är för terräng, säger Matti Janlöv som dock avstår årets upplaga av O-ringen som inleds i helgen i Skåne i södra Sverige.
Inte heller O-ringen nästa sommar lockar då tävlingen avgörs i Värmland. 2016 avgörs den dock i de välbekanta Sälenskogarna i Dalarna där familjen har en stuga.
– Då finns jag säkert med, säger Matti Janlöv med ett leende.
Innan dess har den färska veteranen andra mål i sikte.
– Veteran-VM går närmast i Göteborg och sedan i Tallinn. Det skulle vara något, säger han.

Thomas Jonsson