Låt oss börja med att konstatera att det var en positiv nyhet som stadsmiljönämnden i Mariehamn presenterade förra veckan: den för många så kära danspaviljongen på lika älskade Lilla holmen ska rustas upp. Paviljongen är, sitt dåliga skick till trots, något av ett signum för ön och har stått där sedan 1930-talet.
Känslorna över den planerade rivningen hade dessförinnan gått heta – trots att det inte borde ha kommit som någon nyhet – och nämndens beslut mottogs med stor glädje.
Men det återstår en hel del frågetecken ännu. Det enda vi egentligen vet är det som nämndordförande Barbro Sundback (S) sagt: kommerserådet Anders Wiklöf räddar paviljongen. I protokollet från nämndens möte finns däremot inte en stavelse om varken Wiklöf eller hans pengar. Exakt vad det är han erbjuder vet vi alltså inte.
Enligt uppgifter till Ålandstidningen släppte Barbro Sundback nyheten om kommerserådets erbjudande först på nämndmötet, vilket också ändrade förutsättningarna för beslutsfattandet. Varken tjänstemännen eller de andra ledamöterna hade fått veta något i förväg. Enkla lösningar borde omfamnas utan omsvep, kan man tycka, men det är inte så demokratiska processer fungerar. Det måste finnas konkreta underlag att ta ställning till, och konkreta beslut att förhålla sig till.
I det här fallet har nämnden de facto bara röstat för att rusta upp paviljongen, kosta vad det kosta vill. Och oklart vem som betalar. Beslutet säger inget om detta.
Även om samtliga ledamöter i nämnden vill rusta upp paviljongen, anser en minoritet med Christian Wikström (Ob) i spetsen att det ska göras endast under förutsättning att man hittar en extern finansiär. Att gå den vägen hade rimligen varit det enda rätta bara för att säkerställa att det här inte är en nota som kan tillfalla staden. Inget hade hindrat Anders Wiklöf att skjuta till pengarna ändå. Men löftet måste formaliseras.
Exakt vad en renovering kostar ska nu tas fram, men enligt tidigare beräkningar rör det sig om 85.000 euro.
Det är i sig positivt att det finns privata finansiärer som är villiga att gå in med pengar i offentliga projekt. Men det måste hanteras med förnuft från beslutsfattarnas sida. Det finns redan ett demokratiskt förankrat beslut om vad staden ska göra med Lilla holmen. I årets budget finns medel för detta. Mariehamnarna har, via de förtroendevalda, godkänt en plan som skulle förverkligas inför sommaren. Att plötsligt riva upp ett sådant beslut bara för att en privatperson öppnar plånboken är svajigt.
Även om de flesta mariehamnare i det här fallet säkert omfattar det nya nämndbeslutet, och till och med gläds åt det, finns det en fara i att så lättvindigt ändra sig. Det minsta man kan begära är att det görs korrekt och med eftertanke.
Intressant i sammanhanget är att Anders Wiklöf redan 2014 erbjöd sig att arrendera Lilla holmen i 40 år och därmed sköta om driften och byggnaderna. Men då blev det tyvärr nej från stadens sida. Staden hade vunnit mycket på att låta en privat aktör ta över området i stället för att låta byggnaderna förfalla.
Men det är lätt att vara efterklok.
Sandra Widing
tel: 26697
