När landskapet inte rakt av kan styra över kommunindelningen på Åland så tycks man i stället pröva taktiken att underminera dem genom att införa nya principer för planering och bygglov. Det fundamentala med kommuners självständighet är att dels kunna bestämma över planering och byggnadslov, men här ska denna fundamentala rättighet undergrävas för projekt till havs och inget hindrar att denna princip också utvidgas till att gälla hela kommunens territorium. Nu sägs också att det prioriterade bolaget ska uppgöra en MKB liksom landskapet och alla förstår att den inte kan ske neutralt när de som ska sko sig på projekten också ska utreda dessa projekts lämplighet.
Dessutom sägs att det är viktigt att ”kommunerna kan påverka generalplanen”, men optionen att inte planera för vad man kanske inte önskar finns inte då texten klargör att detta inte är tillåtet. Vem som rent tekniskt gör upp en plan är inte viktigt men kommunen måste ha sista ordet både vad gäller planering och bygglov där landskapet inte kan ha någon roll annat än som rådgivare om vi vill bevara kommunal demokrati. Vi talar inte här om sociala nyttigheter som bostäder, utan projekt vars nytta och önskvärdhet på goda grunder kan ifrågasättas men inte på det ”demokratiska” Åland.
I texten i Ålandstidningen från den 3 maj konstateras att ”den övergripande majoriteten är positiv” till vindkraftsprojekt men tågordningen i en demokrati är inte att förutsätta någon folkvilja utan den konstateras i befolknings och folkvaldas beslut efter vilken politiken ska rättas och inte tvärtom. Vidare dikteras: ”före man har alla fakta säger man varken ja eller nej.” Det är inte landskapets sak att diktera på vilka grunder kommuner eller individer agerar utan vill vi ha kvar autonoma kommuner kan inte de vara utlämnade åt en självsvåldig landskapsregering godtycke och som är mer intresserad av de medel som kan flyta in i deras och bolagets kassa med i bästa fall någon slant för en passiv och liknöjd kommun?
Man trodde faktiskt att botten redan var nådd när en ledande tjänsteperson i landskapets tjänst den 8 april helt fräckt och utan kommentarer från berörda politiker eller landskapsstyrelse öppet i media kan deklarera ”jag har alltid vetat vilka politiker jag kunnat lita på och vilka det varit mer frågetecken kring”.
Detta klart odemokratiska övertramp som inte ens kommenterats kunde ha varit ett enstaka övertramp men det är tydligt att landskapet varken förstår eller respekterar sitt ansvar mot de som valt dem och inte heller vet vilken roll administration har i förhållande till politiskt folkvalda. Landskapet skymfar kommuner men reagerar inte ens när administratörer skymfar landskap och därmed indirekt demokratin.
Ambitionen att stöda ett demokratisk Ukraina vore mer trovärdig om man inte försökte underminera kommunalt självstyre och låta tjänstepersoner diktera politiken här.
Peter Andersson
