Det är med lätta steg, nästan svävande, som Vesna kommer fram och sträcker ut handen. I ett sorl av människor har hon lyckats lista ut att det är tjejen med det rosa häftet i famnen som hon ska träffa.

Självsäkert, men ändå varmt och välkomnande är det som att hon hälsar välkommen till intervjun. Hennes självsäkerhet gör att vi kan spola förbi allt småprat och gå rakt in på orsaken till att vi bestämt träff på biblioteket i Mariehamn – för att lära känna Vesna.

Vesna Mladenovic föddes i Serbiens huvudstad Belgrad, i vad hon själv beskriver som ett arbetarklassområde. Så länge hon kan minnas hade hon varit intresserad av livet ombord på de stora kryssningsfartygen som seglade runt om i världen. När hennes syster fick ett jobb ombord på ett av dessa fartyg ordnade hon en intervju även åt Vesna.

– De allra flesta får ju jobb inom restaurangerna eller som stewardess, så det var väl det jag trodde att jag också skulle hamna på. Så jag blev väldigt positivt överraskad när jag berättade om min utbildning och de sade att de hade en tjänst för mig!

Träffade kärleken

Vesna, som är utbildad livsmedelsingenjör med inriktning på animaliska produkter, fick jobb som sanitation officer ombord på Carnival Cruises.

– Min uppgift var att se till att alla krav som ställs på den hygieniska delen av ett fartyg uppfylls, till exempel i köken och i poolen. Jag hade ansvar för folkhälsan ombord, kan man väl sammanfatta det som.

Det blev totalt sex år på havet för Vesna. Livet ombord beskriver hon som lärorikt och krävande, men även väldigt, väldigt roligt. Fartyget seglade från USA till bland annat Karibien, Mexiko och Panama. Det gav henne många spännande platser att uppleva. Men av alla erfarenheter jobbet gav finns det en sak hon är mest tacksam över.

– Efter 2,5 år ombord på Carnival Cruises bytte jag båt till Crystal Cruises, och det var där jag träffade min sambo Johnny. På våra ledigheter reste vi runt i världen och fick uppleva ett väldigt rolig och spännande liv. Båtlivet är verkligen något jag kan rekommendera, speciellt när man är ung och längtar efter äventyr. Man får vänner för livet från hela världen, och man får förmånen att lära känna många olika kulturer. Jag tror det är nyttigt för alla att lära sig se att vi alla är lika, ”all the same”. Men livet ombord är även väldigt intensivt och hårt, det är inte ett lätt jobb att ha.

Vesna skrattar och lutar sig tillbaka i stolen.

– Fast man blir ju väldigt bortskämd ombord. Allt finns serverat, du äter mat som lagas åt dig och någon annan tar hand om disken. Det saknar man ju faktiskt lite.

Som Alice i Underlandet

Med hela världen som arbetsplats är det kanske inte helt självklart att man till slut kliver av kryssningsfartyget och väljer att slå sig till ro på Åland. Men för Vesna fanns det inget annat alternativ.

– När jag besökte Johnny här på Åland en sommar blev jag förälskad i hela ön direkt. Jag kände mig som Alice i Underlandet, allt var så vackert och annorlunda. De röda klipporna, upplevelsen av att åka en bastuflotte – det var så annorlunda och så häftigt. Vi besökte även min svärmors stuga på Granö, utan el eller rinnande vatten men med ett vildmarksbad. Det var magiskt. Allt var magiskt!

År 2016 bestämde sig paret för att slå sig till ro på Åland, i Johnnys hemkommun Eckerö.

– Vi kunde ha flyttat vart som helst i världen, men det var jag som ville hit. Självklart ville Johnny också hem, men jag var nog mer drivande i att det var dags att flytta hit. Livet är så fridfullt, tryggt och lättsamt här. Livet är lugnt. Det var helt enkelt rätt tidpunkt i livet för mig, att slå mig till ro här just då.

Men Vesna är noga med att poängtera att hon inte bara förälskade sig i ett sagolikt vackert Sommaråland; hon blev förälskad i allt, även Åland i mars.

– Jag kunde inte förstå varför folk klagade på vintern här, även den tycker jag är magisk. Jag tycker fortfarande att vinterhalvåret är väldigt fint, även om jag nu kanske lite mer kan relatera till att det är ganska kallt och grått ganska länge.

Vesna skrattar medan hon fortsätter:

– Så många dagar utan solen trodde jag inte att det gick att ha!

Pendla över hela Åland

Efter en tid på Åland fick Vesna jobb som kvalitetsansvarig vid Nordic Trout på Föglö. I fem år pendlade hon av och an till Degerby. Ganska snabbt insåg hon att paret behövde skaffa en lägenhet i Mariehamn för att det skulle vara hållbart i längden.

– I Belgrad är det helt normalt att man reser två timmar till jobbet, så det var inte så farligt tyckte jag då. Men att åka Skarven två gånger per dag, fem dagar i veckan, blev lite tjatigt efter ett tag. I början såg jag alla dessa människor som stannade kvar i sina bilar hela resan, och jag kunde inte förstå hur det var möjligt. Hur man kunde missa den fantastiska utsikten från båten. Men efter två-tre år var jag också en av dom som satt kvar i bilen, skrattar Vesna.

Efter ett par år bestämde hon och Johnny sig för att bygga hus i Eckerö. Efter ett år av pendlande från Eckerö till Föglö varje dag började det ta emot.

– Det blev tungt. Att köra i mörkret och dåliga väglag på vintern. Jag kände verkligen att jag slösade bort tre timmar av mitt liv varje dag.

En vän tipsade Vensa om ett ledigt jobb på Optinova. Även om det inte var inom livsmedelsbranschen kände hon sig nyfiken på att söka jobbet, och fick det.

– Nu jobbar jag som kvalitetsingenjör inom den industriella branschen, och det har verkligen varit något helt nytt. Men jag tror att det är nyttigt och bra att göra förändringar ibland. Min hjärna har verkligen fått jobba, och jag trivs med mitt jobb. Men ja, det har varit mycket att lära sig.

Vad som helst kan hända

I dag ser Vesna tillbaka på tiden då hon levde ombord på kryssningsfartyget och reste jorden runt enbart med värme. Dock är hon trygg i sitt beslut att lämna den delen av livet bakom sig.

– När man kommer i land uppskattar man allt det man inte hade ombord. Som att sova med ett öppet fönster, tända ett ljus på kvällen eller att kunna ta helg en fredag eftermiddag. Jag känner mig rik som har fått testa på många olika liv i ett liv. Nu njuter jag av det jag har, och av enkelheten i vardagen.

Vesna återkommer ofta till ordet ”lugn”. Både ett eget lugn hon bär på, men även det lugn som hon hittat här på Åland. Det är lätt att vara tillfreds med livet, och den plats hon befinner sig på här och nu. Och för att spinna vidare på den meditativa känslan har hon i år plockat fram en ny hobby.

– Jag har börjat odla!

– I år blir det nog bara örter så som basilika, persilja och rosmarin. Men även tomater, gurka, rödbeta och morot. Vi har rådjur precis överallt, så önska mig lycka till!

Men helt ovan med det jordbrukande livet är Vesna inte.

– Mina föräldrar har lämnat Belgrad och flyttat ut på landet där de odlar allt själva, och har en del djur. Jag har hjälpt dem mycket, men har aldrig varit riktigt intresserad själv. Men här är jag nu. Det är väl det här som är charmen med livet, man vet aldrig vart det bär. Hade du frågat mig för fem år sedan om jag skulle bygga hus hade jag svarat nej direkt. Hade du frågat mig för tio år sedan om jag skulle bo i Finland hade jag svarat absolut inte! Och hade du frågat mig för 20 år sedan om jag skulle resa jorden runt hade jag svarat ”nej, hur skulle det gå till?”

Lite av allt i livet

När det kommer till framtiden har Vesna ingen bestämd plan. Just nu är hon nyförälskad i huset de byggt och njuter till fullo av den känslan.

– Jag sitter i fönstret hemma och tittar på katten som försöker fånga en hare, en bambi som går förbi fönstret. Det är så mycket liv överallt. Jag njuter av det vi skapat. Men visst skulle jag vilja återvända till resandet en dag, när det finns tid och pengar. Jag saknar det, men det är svårt att få till med ett vanligt jobb. På sommarsemestern vill ju man vara här. Men den tiden kommer när det är dags för den tiden i livet igen. För nu har jag slagit mig till ro här. Det enda jag egentligen saknar här är min familj. Vi har en väldigt nära relation, och vi pratar varje dag. Mina föräldrar, min syster och jag. De hälsar på mig, och jag hälsar på dem. Så jag får lite av allt. Är det inte fantastiskt?