Ett lika säkert vårtecken som tussilago och fågelkvitter är ljudet av sopmaskinerna som rensar gatorna från allt sand och grus som ligger kvar efter att snön har smält bort. Förra veckan inledde Mariehamns stad den årliga sandupptagningen, som i år beräknas ta extra lång tid eftersom det är ovanligt mycket sand som ska tas omhand.
– Det har varit en fruktansvärt isig vinter. I runda svängar har det använts 800 ton sand till halkbekämpning. En normal vinter brukar det gå åt 400 ton, vissa år 250 ton, säger arbetschefen Stefan Nordas.
Från klockan fem på morgnarna rullar sex maskiner längs stadens gator. Sopningen görs i flera omgångar, först grovsopar man ett område för att sedan komma tillbaka och göra det mer noggrant.
– Det är klart om fyra-fem veckor om maskinerna är i skick och allt fungerar, säger Stefan Nordas.
Just den här dagen (tisdag reds. anm.) har två av maskinerna förts till reparation.
– Det är ett rejält slitage på maskinerna, det händer grejer hela tiden, säger Hans Sjöstrand.
Han har hög yrkeskunnighet efter att ha sopat Mariehamns gator i 25 år.
– Det gäller att vara med på noterna. Maskinen har fem backspeglar. Man är i vägen för bilförare och inte alltid väldigt populär. Men sanden måste bort, det ska bara göras.
Bekämpar dammet
När sandsopningen kan börja skiftar från år till år. När vintern bedöms vara över och vädret är torrt kan man sätta i gång.
– Vi kollar väderleksrapporterna. Ibland kan det vara snö och is hela april. I år är ett ganska normalt år, säger Nordas.
Vårvädret kan vara omväxlande, och det är ingen idé att vara allt för ivrig med att ta upp sanden.
– När solen skiner i slutet av februari brukar de första telefonsamtalen komma. ”När kommer ni och sopar? Jag ska snart tvätta mina fönster” är den vanligaste frågan. Något år har det hänt att vi har startat tidigt och så har det kommit ett bakslag med tio centimeter snö. Då har vi varit tvungna att sanda igen, och sedan har sopningen börjat om från början.
Samtidigt som sanden sopas bort måste det spolas vatten så att det inte dammar. Det är möjligt först när det är plusgrader nattetid.
– Annars fryser allt, säger Stefan Nordas.
Att se till att det dammar så lite som möjligt är en viktig del av arbetet.
– Annars kan det bli tokigt för dem som har problem med lungor och andning, säger Hans Sjöstrand.
Respektera p-förbud
Sandupptagningen följer en viss prioritetsordning.
– Vi börjar alltid i centrumringen, vilket är området inom Strandgatan, Styrmansgatan, Ålandsvägen och Storagatan. Vi startar med gågatan och jobbar oss utåt. Ytterområdena får vänta till sist, säger Stefan Nordas.
Varje dag inleds med att personalen har en avstämning om vilka gator man ska fokusera på.
– Under dagen träffas vi och pratar ihop oss, säger Hans Sjöstrand.
Allmänheten kan underlätta sandsopningen genom att respektera de parkeringsförbud som staden skyltar med gällande datum och tider för sopning.
– När man ser att vi har parkeringsförbud uppsatta vill vi att man inte parkerar där. Om man ser att vi håller på med en gata, ställ inte bilen där, säger Stefan Nordas.
Står det ändå bilar på en gata med parkeringsförbud flyttar staden på dem, och kostnaden för det får bilägaren ta. Varje säsong brukar staden tvingas flytta ett tiotal bilar.
– På Skillnadsgatan sätter vi upp förbud tre veckor före, för det är så mycket folk som jobbar på sjön, ställer bilarna där och är ute några veckor.
Där hamnar sanden
Oftast används en traktor eller lastbil för att dra sopmaskinerna, som har sina begränsningar i upptagningsmängd. I staden mellanlagras sanden på cirkusplatsen och vid Havets folks parkering.
– Därefter körs det bort till vårt lager i Vestansunda i Jomala, säger Stefan Nordas.
Man strävar efter att återvinna så mycket som möjligt av det uppsopade materialet.
– Det används som fyllnadsmaterial vid olika grävningsjobb.
Varför kan man inte återanvända sanden till nästa vinter?
– Den måste tvättas för att kunna återanvändas. Efter att sanden har tvättats måste den sållas på nytt för att få rätt fraktion. En orsak är också att sanden mals ner när den ligger på gatan och blir finare, säger Stefan Nordas.
Processen bedöms alltså vara både för omständlig och för dyr, det är helt enkelt billigare att köpa ny sand varje år.
