Ålandstidningen har tittat närmare på de åländska kommunernas regleringar när det gäller strandnära byggande. I samtliga kommuner måste avståndet till strandlinjen sedan 1970 vara minst 30 meter vid byggande av hus eller fritidshus, men vid strandnära byggande närmare än 30 meter från strandlinjen finns vissa skillnader.
Strandnära byggnation omfattar bastubyggnader, båthus, lusthus och sjöbodar och bland skillnaderna märks framför allt hur stora byggnaderna får vara. I Eckerö tillåts till exempel en strandbastu vara 20 kvadratmeter stor, medan Sund bara tillåter tolv kvadratmeter byggnadsyta. I vissa kommuner finns inga storleksbegränsningar för bastubyggnader.
För båthus och sjöbodar har de flesta kommuner inte heller några storleksbegränsningar, men i praktiken finns ändå vissa ramar eftersom byggnader också ska anpassas till miljön.
Kommit närmare
De åländska kommunernas byggnadsordningar slås fast politiskt och Guy Dannström som är byggnads- och miljöinspektör i Jomala säger att likheterna bara blivit fler med åren.
– Det har nog delvis att göra med att vi numera har en förening för Ålands byggnadsinspektörer och det har gjort att vi närmat oss varandra varje gång det gjorts ändringar i byggnadsordningarna.
Till vissa delar behöver kommunerna följa det som slås fast i plan- och bygglagen för Åland.
– Det finns vissa paragrafer som styr, men sedan står det också att kommunerna får bestämma vissa saker själv.
När det sedan gäller anpassning till miljön konstaterar Guy Dannström att en del tyckande förstås kommer in i bilden, men att det skulle vara vanligt med inspektörer som ser mellan fingrar tror han inte.
– Jag skulle säga att det ser ganska lika ut på hela Åland. Det vanliga är att den som bygger håller sig inom det som står i byggnadsordningen, så i slutändan blir det inte så mycket tyckande ändå.
Krav på anpassning
Enligt Guy Dannström är det i dag också ovanligt att en bygglovsansökan stoppas eftersom de som söker helt enkelt håller sig inom bestämmelserna.
– Däremot ställs det ofta krav på anpassning till naturen. Om det till exempel är mycket gråa berg i närheten så är det naturligt att man sätter färg därefter. Det är sådant som brukar uppmärksammas.
Kan det vara stor skillnad om man har att göra med en nitisk eller en slapp byggnadsinspektör?
– Nej, det skulle jag inte säga. Vi har också våra regelbundna möten med byggnadsinspektörerna och är det någon som skulle börja avvika så hade det kommit fram. Alla rättar sig i leden, men sedan ser ju som sagt byggnadsordningarna i kommunerna lite olika ut när det gäller strandnära byggande.
Gemensam inspektion
Inom föreningen håller de åländska byggnadsinspektörerna nu också återigen på att skissa på en ny gemensam byggnadsinspektion för hela Åland. Tanken är att frågan snart ska föras vidare för diskussion i respektive kommun.
– Ja, det är lite på tapeten igen. Det finns bara fördelar med en sådan lösning och vi försöker få till någonting.
En gemensam byggnadsinspektion skulle dock inte betyda en gemensam byggnadsförordning.
– Nej, det är nog inte genomförbart eftersom naturen ser väldigt olika ut i kommunerna och därför behöver det finnas vissa skillnader. Det skulle nog inte heller funka politiskt men däremot skulle en gemensam byggnadsinspektion bättre kunna vägleda det gemensamma arbetet, och det skulle förstås vara ännu ett steg mot mer rättvisa.
