Vårdö marthaförening började jobba med Seffers dåliga skick redan för två år sedan och ansökte om Leaderpengar, men ansökan var inte komplett och de fick bakläxa. När de för ett år sedan fick Leader-pengar var det landskapets andel som saknades och det dröjde till juni i år innan medel reserverades i tilläggsbudgeten och beslutet om ekonomiskt stöd på över 30.000 euro stod klart. 
Hela kalaset går på 67.000 euro och mellanskillnaden består av bidrag från bland annat Svenska kulturfonden, privata donationer, Ålands kulturstiftelse och föreningens egna besparingar och insamlingar. Några veckor efter det positiva beskedet påbörjade byggarna arbetet och under sommaren grundmålades huset med slamfärg på talka. Nu börjar det mesta bli klart, även om fönstren ännu gapar tomma. 
– Det var tänkt att det skulle vara klart i oktober, men det kan dröja någon vecka in i november, säger Peggy Danielsson, som fungerar som projektledare. 
Sedan kvarstår det att tapetsera storstugan med tidsenliga tapeter och städa upp och packa upp husets alla saker som nu står undansatta. Huset ska också få ytterligare en omgång färg, men det blir först i vår när vädret tillåter.
Donation av professor
Huset har en lång historia. Det byggdes under 1700-talet, exakt när är oklart, men efter den Stora ofreden på 1720-talet. Det har spekulerats i om huset till vissa delar kan ha byggts av material från hus som byggdes i och med Lövökongressen 1718–1719 där svenskar och ryssar förhandlade om fred efter Stora ofreden, men det tillbakavisar Peggy Danielsson. Däremot är huset troligen ihopbyggt av flera olika hus. 
Ännu på 1950-talet bodde folk i huset. Marthaföreningen fick huset i donation i början av 1960-talet av musikprofessorn Otto Andersson och i dag fungerar det som byagård. Här firas midsommar och ordnas byatillställningar, lotterier och säljs ärtsoppa på fastlagstisdagen. Sommartid hålls det öppet för turister som får bekanta sig med hur ett hem kunde se ut förr i tiden. Marthorna har en stor samling av gamla verktyg och en del finns kvar i huset trots renoveringen, till exempel vävstolen.
– Den sägs vara Katarinas, hon som Sally Salminen skrev om, säger Ann-Marie Grunér, en av Vårdömarthorna. 
På väggen hänger en hel samling av vävskedar. Vävskeden sätts fast i bommen på vävstolen och varpen träs genom den. I dag används vävskedar av stål, men en del av dem som finns i Seffers är röjskedar, som Ann-Marie Grunér kallar dem. 
– De är gjorda av vass tror jag, säger hon. 
I storstugan finns en annan ovanlig sak, en smörkärna vars stake är fast i en speciell takfast ställning, som underlättar arbetet med att kärna smör och troligen gör det betydligt mer ergonomiskt.  
– En sådan här har jag aldrig sett någon annanstans, säger Gunlög Solax, martha i Vårdöföreningen.
Sparat mycket gammalt
Museibyrån har aktivt tagit del i renoveringen och haft synpunkter som man beaktat. Peggy Danielsson säger att samarbetet gått bra och att man försökt ta vara på allt som varit i tillräckligt gott skick att återanvända. 
När anställa från Museibyrån besökte Seffers lade de bland annat märke till en av dörrarna till kamrarna. Den är en dörr med en vertikalt räfflad spegel. För ett otränat öga är det en bara gammal dörr, men Museibyråns överantikvarie Elisabeth Palamarz menar att den är mycket ovanlig och värdefull.
– Det är välutfört snickeri och det är fantastiskt att man har en sådan här dörr i ett bondehem, säger hon.
Hon bedömer att den, utgående från stilen, är från sent 1700-tal eller tidigt 1800-tal, alltså gustaviansk eller sengustaviansk tid. Dörren är välnött, men har kvar spår av ursprunglig färg, vilket kan öka värdet. 
Huset i sig är mycket värdefullt enligt Elisabeth Palamarz. Det är okänt hur många hus på Åland som har anor från 1700-talet, eftersom många är ombyggda.  
– Det är en väldigt liten andel och de som finns bör bevaras.
Levt med Seffers
När Ålandstidningen hälsar på håller trion av marthor på att flytta en hög med taktegel. Det är tegel som donerats till Seffers under renoveringens gång.
– När vi renoverade taket så behövdes det 200 taktegel till och det här är sådana som blev över. Nu tar vi vara på dem, säger Peggy Danielsson. 
Hon är mycket nöjd över att arbetet kommit så här långt. 
– Jag har levt med Seffers i två års tid nu. Det finns i min själ, säger hon och skrattar. 
Ännu kvarstår förstås jobb. 
– Men det går åt rätt håll, säger Gunlög Solax. 
Det bästa är förstås att huset nu står rakare och torrare och åter kommer att överleva en tidsperiod. 

Emma Harald