Tiden gick snabbt nere i grekiska övärlden och Jens Mattsson berättar att det var full fart. Varje morgon vid åttatiden åkte de gula båtarna ut för att leta efter människor i nöd, något som inte uppskattades av de lokala myndigheterna.
– Byråkratin där nere var inte alls som vi är vana vid här. Behöver någon hjälp så får personen hjälp direkt. Där måste man hela tiden be någon överordnad om tillstånd innan man kunde påbörja en räddningsaktion. Så när vi åkte ut på morgnarna kallade vi det för en övning och då var det okej, säger Jens.
Han tycker inte att han fick uppleva något obehagligt, men säger att det värsta var frustrationen kring den långsamma byråkratin.
– Det var en knivig situation när vi hittade flyktingar som blivit strandsatta eller behövde hjälp att ta sig iland, för vi kunde bara sitta och vänta på ett godkännande innan vi kunde hjälpa dem. Det var hemskt att låta folk vänta på hjälp där de sitter kalla och nerkylda på den klippiga stranden, säger han.
Misstänksamma
Men Jens Mattsson menar att det bara var att gilla läget. De grekiska myndigheterna var misstänksamma mot de gula båtarna och fruktade att de var oseriösa eftersom det bara är frivilliga som deltar.
– Men de mjuknade till slut, sista tiden kunde de till och med skämta med oss.
Jens kom till den grekiska ön Samos med hemmahamnen Vatos den 11 januari. Hans roll ombord var som ytbärgare och arbetskläderna bestod av torrdräkt, väst och simfötter.
– Men jag fick prova på lite allt möjligt, vi var tre stycken ombord som turades om att köra båten.
Jens hade förberett sig noga innan ankomsten till Samos.
– Jag pratade med folk som varit där tidigare, läste dagböcker och fick en hel del material och handböcker innan jag åkte ner. Det var jättebra ordnat.
Små gummibåtar
Det han möttes av när han åkte ut med de gula båtarna var flyktingar i båtar som knappt flöt.
– De hade små gummibåtar med försökte ändå få med 50-60 personer i den.
Människorna i båtarna kunde vara allt från glada pigga småbarn till gamla sjuka människor.
– De som kom i mindre båtar var också väldigt sjösjuka, berättar Jens.
Han var inte med om att någon omkom under hans räddningsuppdrag, men en gammal man var väldigt illa däran när han kom ombord.
– Men han repade sig när han fick i sig vätska. Då blev han mycket piggare.
Det var bara tur att de överhuvudtaget såg båten där den gamle mannen och tre personer till satt.
– De satt i en liten leksaksgummibåt och paddlade sig fram med plastpaddlar. När vi räddade dem ville de bjuda på tuggummi som tack, säger Jens med ett vemodigt leende.
Lämnad på stranden
En funktionshindrad kvinna hade lämpats av på en bergig och blåsig strandkant. Rullstolen hade någon bara slängt bredvid henne.
– Hon var nerkyld ända till midjan, där hon satt i 14-gradigt vatten, men konstigt nog var hon pigg och glad ändå när vi kom fram till henne.
Jens konstaterar att flyktingarna är modiga – och desperata. Allt handlar om att chansa. att överleva eller dö.
– De flyr inte från fattigdom, utan har prydliga kläder och sina mobiler i en plastpåse. När de kommer fram ringer de sina anhöriga. Det känns overkligt.
Beväpnade
Flyktingar som blivit skjutsade av smugglare var oftast i bättre skick, men räddningsbåtarna fick hålla sig på avstånd eftersom smugglarna kunde vara beväpnade.
– Vi kunde inte åka nära båtar eftersom risken fanns att det gömde sig en smugglare ombord. Jag var inte med om något allvarligt och jag var aldrig rädd eftersom vi hade grekisk kustbevakning i närheten, men det hände före jag kom ner att smugglare sköt mot kustbevakningen.
Ingen ombord på de gula båtarna har råkat ut för något missöde hittills, och Jens berättar att varje arbetspass bearbetades efteråt.
– Alla räddningsinsatser var speciella och jag tyckte att vi var ett bra gäng som gjorde det bra.
Givande
Jens tycker att det gav honom väldigt mycket att hjälpa till på de gula båtarna.
– Jag gjorde verkligen nytta där, och jag fick se resultat direkt. Det är bra att skänka pengar till organisationer, men det är en annan sak att hjälpa till på plats.
Han funderar en liten stund.
– Om jag hade möjlighet skulle jag gärna åka en sväng till. Jag skulle åka ner direkt.
Linnea Pellas