”Solig folkfest” må användas väl liberalt, men lördagens Pridetåg – det andra på Åland – får sägas göra skäl för namnet.
Klockan 16 tågar 2.000 personer norrut på Havsgatan vid Västerhamn. När den marscherade slagverksorkestern Kiriaka från Göteborg tar ton börjar en försvarlig del av tågets främre delar att dansa samba.
När de första personerna når Stora gatan och viker österut har tåget en sträckning på nästan en kilometer.
Då ansluter ännu fler.
Efter flera danspauser når tåget så småningom torget, där Regnbågsfyrens verksamhetsledare Sofia Enros tackar alla de som har slutit upp.
– Åland har talat, tillsammans skapar vi en värld för oss alla, säger hon.
Därefter får Regnbågsfyren motta en utmärkelse från det internationella regnbågsnätverket.
– För att ni har visat att regnbågsflaggan behövs överallt, till och med de minsta av öar mitt ute i havet, säger organisationens representant Bill Schiller.
”En strålande succé”
– Jag ser det som ett pris till hela Åland, det här är någonting som vi har gjort tillsammans, säger Sofia Enros om utmärkelsen.
Hur jämför du årets Pridetåg med fjolårets?
– Vi har ungefär lika många deltagare, men i fjol var tåget i juli, då många turister, sommarålänningar och studerande var här. Årets tåg var en strålande succé, mycket bättre än jag hade vågat hoppas på.
Pridefestligheterna fortsatte därefter med estradpoesi signerad Yolanda Bohm, fortsatt musikunderhållning i stadshusbacken samt fest på Kino på lördagskvällen.

Robert Vickström