Är det någon som minns ”samhällsreformen”? Det stora löftet om ett mer samordnat offentligt Åland.
För bara några år sedan togs det fram ett flertal utredningar om hur det hela skulle läggas upp. En sajt, reform.ax, lanserades. Kommuner, organisationer och myndigheter ombads inkomma med synpunkter och delta i stormöten. En svensk konsultbyrå, Kairos Future Ab, plockades in och skrev om ”visionshörnstenarna”, ”värdeorden” och ”processen” bakom reformen. Entusiastiska anföranden hölls i lagtinget. Och utfallet?
När mandatperioden i fjol närmade sig sitt slut tog man i lagtinget på förslag av regeringen ett beslut om att kommunerna själva kunde gå vidare med samarbetet kring en smal del av socialvården.
Allt det andra om hur man skulle samordna teknisk sektor, få ihop den samlade åländska sociala servicen och införa en garantilag för alla ålänningar avfärdades eller sköts på en obestämd framtid.
Hemsidan reform.ax är i dag en kyrkogård där goda ambitioner och ofta välskrivna rapporter vilar.
Man ska förstås hoppas att det här var ett undantag.
Men frågan om hur det ska gå den här gången infinner sig ändå när landskapet nu står på tröskeln till ytterligare ett reformförsök. Kommer man till skott den här gången? Blir det annorlunda med den förändring av kommunstrukturen som nu utlovas? Eller stannar det än en gång vid utredningar och utfästelser?
Likheter saknas i varje fall inte.
Åter har ett konsultbolag fått uppdraget att ta fram en del av underlaget, också retoriken från politikerhåll är snarlik. Nu ska det minsann hända saker.
Ytterligare en likhet, som är mer oroväckande, är att regeringen ännu inte sagt var den själv står. Det håller man ännu öppet.
I stället ska den egna slutsatsen värkas fram – en väg som förra regeringen också testade med känt resultat.
Men samtidigt finns också en del olikheter som inger hopp. Det arbete som hittills lagts fram från ansedda utredar- och revisionsbyrån PwC känns betydligt mer gediget än det material som konsulterna senast la fram.
I förslaget till en indelning av Åland i fyra kommuner, framlagt för ett antal veckor sedan, går utredarna sakligt och i siffror genom vad allt skulle betyda. Utan flåsiga floskler.
Ytterligare en olikhet är att landskapsregeringen nu verkar ha ett tydligare fokus. Det är uttryckligen antalet kommuner man nu riktar in sig på. Om det är rätt eller fel kan alltid diskuteras men det är i varje fall ett mer avgränsat perspektiv än den tidigare etiketten samhällsreform –som inbegrep allt och därmed inget.

Samtidigt återstår fortfarande det som visat sig vara svårast i den här typen av arbete, att komma vidare. Kommer man internt i regeringen också att förmå mejsla ut en linje ur allt material och alla rådslag som man sedan driver till beslut?
Den nya regeringen har gått in i kommunfrågan med hög svansföring.
Om något år visar det sig om det även fanns substans bakom.

Niklas Lampi