Korken är ur flaskan. Nu fylls media med vittnesmål från tjejer som berättar att en utekväll innebär att bli tafsad på. Det kan till och med räcka att bara befinna sig i skolan, på ett torg eller på en buss för att få en ovälkommen hand i skrevet.
Det är bra att det uppmärksammas så att det diskuteras. Men någon nyhet är det ju inte. Praktiskt taget alla tjejer och kvinnor kan berätta om hur de någon gång blivit tafsade på. En hand på stjärten på dansgolvet, ett par ovälkomna händer runt midjan, ett snabbt kläm på brösten.
Att klaga är att vara sipp och pryd. Grabbar ser det som en slags klumpig och fräck uppvaktning och ett sätt att spela All
an inför kompisgänget. Tjejer bör bli smickrade över uppmärksamheten.
Den sjuka och motsägelsefulla attityden sammanfattas i det besvikna ”hora” som avvisade killar gärna kastar i ansiktet på tjejer som säger nej.
Tafsandet är så normalt att det inte uppmärksammas – förrän nu. Vuxenvärlden sviker ungdomarna genom att inte ta tjejernas berättelser på allvar. Grabbar är grabbar och man måste använda sunt förnuft som tjej, heter det.
Polisen har underlåtit att rapportera om den här typen av incidenter. Först har alltså den utsatta tjejen tagits ifrån rätten att bestämma över sin kropp, sedan tas hon ifrån rätten till sin berättelse.
Dagens Nyheter rapporterar om hur säkerhetsansvarige på festivalen We are Sthlm, uppger att man efter att ha uppmärksammats på hur många tjejer känner sig otrygga på festivalen, har arbetat med att ”få fler unga tjejer att förstå gränssättningar”. Ungefär som det är den utsatta tjejens ansvar att begränsa tafsandet, i stället för förövaren.
Rasistsajterna vill göra det här till ett invandringsproblem, som om de här problemen inte existerade i vårt välordnade Norden innan människor från ”främmande kulturer” kom hit. Som om det finns ett antal urgamla opåverkbara kulturer som kolliderar.
Så är det inte. Samhällen består av individer som agerar utifrån skiftade värderingar och indivuduella erfarenheter.
Ska man tala om någon form av skadlig kultur i det här fallet är det en klumpig manskultur som finns världen över. En manskultur som förvisso varierar geografiskt och förändras över tid. Globalt sett är Norden ett föredöme vad gäller synen på mäns och kvinnors lika värde.
Det är killar och män som tar sig rätten att tafsa. Kvinnokroppen har i alla tider betraktats som allmän angelägenhet, snarare än individens egen egendom.
Handen på hjärtat vet alla - friska - killar och män när en framstöt är välkommen och när den inte är det. Självförtroende och ett visst mått framfusighet är attraktivt. Men det finns en tydligt gräns som man känner i magen när ömsesidig uppvaktning övergår i ovälkommet tjat.
Och tjat tycks löna sig i många fall, om man inte har något emot att ha sex med någon som egentligen inte är sugen. Under kampanjen ”#prataomdet” berättade mängder av tjejer, och en del killar, om hur de låtit sig övertalas att ha sex fast de egentligen inte ville. För att den andres förväntningar varit så stora. För husfridens skull. För att man på något sätt ansett ha lovat genom att spela flirtspelet fram till en viss gräns.
Det är faktiskt så enkelt som att det tillhör de mänskliga rättigheterna att få flirta och göra sig så attraktiv som möjligt –utan att behöva riskera bli kränkt av personer som man inte är intresserad av.

Petter Lobråten