Åland har på senare tid haft viss uppförsbacke med att få gehör för sina synpunkter och sin oro i Helsingfors. Argumentationen för en utökad självstyrelse i kölvattnet av vårdreformer och annat har inte alltid fallit i god jord. Men i varje fall på ett plan får man nu moraliskt flankstöd; från akademins och universitetens värld.

Förra veckan återgav Ålandstidningen i artiklar innehållet i de föredrag som gavs av professorerna Bertil Roslin och Jan Sundberg under Vetenskapsdagarna i Helsingfors tidigare i januari.
Temat var Åland och det är slående hur samspelta professorerna är, både kring problembild och möjliga lösningar.
Professor emeritus Bertil Roslin, som tidigare bland annat stod som huvudförfattare till en statlig rapport om självstyrda regioner, menar att autonomiutvecklingen för åländsk del släpat efter. Åland är rentav inte längre en förebild internationellt, anser han.
Orsaken är framför allt oklarheter kring hur språket ska tryggas och den bristfälliga ekonomiska autonomin. Lösningen, menar han, kan se lite olika ut. Men i alla förslag han lanserar skulle Åland fördjupa självstyrelsen.
Roslin manar därför Finland att inspireras av hur öppetsinnat Danmark hanterat sin autonomi Färöarna.
Jan Sundberg, som är professor i allmän statslära vid Helsingfors universitet, är om möjligt ännu tydligare i sitt budskap. Han menar att det blåser ”kyliga finsknationella vindar” över landet och att det blir allt svårare att få gehör för särlösningar.
Självstyrelsen har i sammanhanget varit en räddning för Åland, menar Sundberg. Han noterar också att man framgångsrikt lyckats skapa ett samhälle med de redskap som självstyrelsen erbjudit.
Precis som Roslin manar därför även Sundberg Finland att följa det nordiska systerlandet Danmark så att även Åland kan få fortsätta utveckla sin autonomi.

Både Sundberg och Roslin är med andra ord påtagligt ense i sin analys av den åländska situationen. Kort sagt menar de båda att det åter är dags att ta steget vidare för autonomin, för att hantera förändringar Åland inte kan rå på och för att kunna fortsätta utveckla ett samhällsbygge som i många avseenden varit lyckat.
Lika slående är hur väl den här synen rimmar med den gängse, officiella åländska hållningen. Ja, i många fall är det här vad som sagts, låt vara med andra ord, i regeringsprogram efter regeringsprogram från åländsk sida.
De är för övrigt inte heller ensamma. Liknande tongångar hörs också ofta från andra professorer som intresserat sig för Åland, ta nu exempelvis Lauri Hannikainen, Markku Suksi, Göran Djupsund och Lauri Karvonen.
Det är förstås svårt att veta om och i så fall vad det här stödet rent praktiskt kan betyda något. Men i varje fall en sak är klar. När landskapet för fram sina tankar om hur självstyrelsen borde utvecklas gör man det inte med resonemang gripna ur luften. Tvärtom har man tung sakkunskap på sin sida och sådant skadar aldrig.

Niklas Lampi