För fyra månader sedan såg det ut som att årets sommarmånader skulle präglas av mycket stora nybyggnationer på Eckerös sydspets. Fem åländska bolag sade sig vara redo sätta spaden i marken, till en kostnad av 75 miljoner euro.Redan från och med nästa år skulle 16 nya vindkraftverk i projektet Långstenarna leverera omkring 150.000 megawattimmar årligen – mer än hälften av vad som förbrukas i landskapet.Av detta blev det som bekant intet. Projektet blir inte lönsamt utan det utlovade men uteblivna stödet från Helsingfors i 60-miljonersklassen. Investeringen ligger nu på is tills det står klart hur Finlands kommande stödsystem för hållbar energiproduktion ser ut.Arbets- och näringsministeriets en månad gamla rapport talar om ett upplägg där vindkraften från och med 2018 konkurrerar med bland annat sol- och vattenkraft i auktionsförfaranden. Och Allwinds vd Henrik Lindqvist tror förstås att Långstenarna i så fall kan uppföras.Mycket är ännu osäkert, men en kvalificerad gissning är att Finlands regering – med februari månads debacle i färskt minne – den här gången låter landskapet vara en del av det nationella systemet från början.Förhoppningen om storskaliga vindkraftsnybyggen är därmed större än vad många har uppfattat i besvikelsen efter Helsingfors kovändning. Men det är i närtid en smal lycka för det krisande vindkraftsklustret.Allwinds aviserade under våren en planerad försäljning av samtliga möllor utom Leovind Ab:s sex stycken på Båtskären.En sådan åtgärd stärker knappast Ålands vindenergi andelslags och Ålands vindkrafts Ab:s likviditet, eftersom de gamla möllorna inbringar ungefär vad nedmonteringen kostar. Men man stoppar i alla fall kapitalblödningen, som enbart under fjolåret uppgick till mer än 300.000 euro.Hittills har endast 21 år gamla Preciosa i Eckerö monterats ned och sålts till Irland. Men ytterligare försäljningar är på kartan.Till detta finns en enkel förklaring, som såväl upprördheten efter Finlands regerings beslut som den starka opinionen för vindkraft har tagit fokus från: Elpriset är lågt, och lär förbli det under en överskådlig framtid.Det beror på billigt kol och billig olja. Men också – till fastighetsägares glädje och vindkraftsproducenters förtvivlan – på stora framsteg inom bland annat solenergi.Prognoser i huvudfåran talar om ett elpris kring 25 euro per megawattimme under de kommande fem åren. Ett fåtal spår ett pris som stiger till 35 euro.Det är inget mindre än en katastrof för den åländska vindkraften, som ifjol fick omkring 20 euro per megawattimme.Under vindkraftens bästa år 2010 fick producenterna 55 euro per megawattimme. Det räckte till återinvesteringar och marknadsmässig avkastning till ägarna.Om priset sjunker under 50 euro kan bolagen inte underhålla den åldrande parken, och investerare måste lockas enbart med vädjanden till miljöhänsyn.Vid 40 euro per megawattimme rusar bolag och andelslag mot konkurs.För Ålands vindenergi andelslag, Ålands vindkraft Ab och Leovind Ab ljusnar situationen något om två veckor. Landskapet inför då en stödtariff på 20 euro per megawattimme, vilket ger producenterna troliga inkomster kring 45–50 euro per megawattimme framöver.Men stödet utbetalas endast till el producerad vid möllor yngre än 20 år. Det är en riktig prioritering av landskapet, som inte ska hålla en gammal och ineffektiv vindkraftspark under armarna. Regeln gör också att stödet förmodligen kostar skattebetalarna mindre än maxtaket på 2,7 miljoner. 8 av 13 möllor utanför Båtskären har om två år passerat 20-årsgränsen.Men den lokala insatsen, som i lagtinget fick 29 röster, ändrar inte det troliga scenariot: vi kommer under de kommande åren få se en successiv avveckling av landskapets vindkraft, och andelen förnyelsebar energi av konsumtionen kommer att sjunka från dagens 23 procent.Det enda realistiska och långsiktigt hållbara sättet att vända den utvecklingen är fortfarande att bygga mycket, stort och nytt så snabbt som möjligt i projektet Långstenarna.

Robert Vickström