Så har då äntligen det internationella fotbollsförbundet Fifas maktfullkomliga president Sepp Blatter avgått. När amerikansk polis i onsdags förra veckan grep ett antal Fifa-delegater som misstänks för mutbrott var det många som höll tummarna för att även capo di tutti capi Blatter själv skulle åka med.
I skrivande stund har han inte delgivits några brottsmisstankar. Men marken börjar pyra under fötterna på Blatter. Enligt New York Times leder mutspåren ända fram till hans närmaste man. Brittiska nyhetsbyrån PA har hittat fler dokument som stöder misstankarna.
Sepp Blatter valde i går att avgå med motiveringen att Fifa behöver omstruktureras. Fast det kunde han ju kläckt ur sig innan han lät sig bli omvald häromdagen.
Fifa-skandalen är bara det senaste exemplet på en lång rad av tvivelaktiga transaktioner inom toppidrottsvärlden. Fifa-delegaternas ekonomiska fiffel har små konkreta konsekvenser för det åländska idrottslivet. Men indirekt påverkar det på flera sätt.
Världen i stort blir en sämre och otryggare plats när diktaturer som Ryssland och Qatar kan köpa sig goodwill genom att åka snålskjuts på stora internationella idrottsfester.
Dessutom sipprar den ruttna kulturen nedåt genom idrottsvärlden. Det legitimerar en anda där fusk och oschysstheter är tillåtna medel att vinna till varje pris.
Som publik kan vi protestera genom att bojkotta huvudsponsorernas varor. Fortsätter Coca cola, Visa och Adidas att stöda Fifas beslut att ge Qatar fotbolls-VM 2022, trots att arenabyggena hittills kostat över 1.500 gästarbetare livet, då slutar vi köpa deras varor eller använda deras tjänster.
Det skulle Fifa lägga märke till. Tillsammans betalar de tre bolagen omkring 30 miljoner dollar årligen för att sponsra Fifa, enligt nyhetsbyrån AP.
Idrottarna själva har också ett ansvar att ta för var de väljer att tävla. Vare sig de vill det eller inte är de vandrande reklampelare och förebilder.
Höjdhopparen Emma Greens regnbågsmålade naglar i protest mot Rysslans medeltida anti-gaylagar blev en fullträff som genljöd över hela världen.
Eller om vi backar lite till OS i Mexiko City 1968 då John Carlsons knutna näve i en svart handske, fick hela världen att tala om medborgarrättsrörelsen i USA.
Idrotten är kanske den allra bästa och största mötesplatsen vi människor har. Den förenar oss över alla möjliga typer av gränser –kön, nationer, åldrar.
Allt rundsnack om att idrott och politik inte hör ihop är bara bortförklaringar av okunnighet, lättja eller ren dumhet. Alla sammanhang som engagerar flera människor handlar i grunden om vad det är att vara människa och vilket samhälle vi vill ha.

Petter Lobråten