För två veckor sedan skrev vi om den otäcka jaktolyckan Daniel Eriksson nyligen var med om, där ett vådaskott höll på att kosta honom livet. Genom att ställa upp och berätta vad som hade hänt hoppades han få alla jägare att tänka lite extra på säkerheten framöver.
Nya Ålands ledarskribent Harriet Tuominen grabbade tag i storyn, stoppade ner den i en åsiktscentrifug och ut kom slutsatsen att jakt och vapen är något vi egentligen inte bör hålla på med alls. Det är nämligen alldeles för farligt.
Enligt henne är vapen en helig ko som ingen vågar förbjuda eller reglera, trots att de leder till otaliga mord, självmord och andra dödsfall varje år. Hon tar USA som exempel där de delstater som haft vett nog att införa en strikt vapenlagstiftning har betydligt färre vapenrelaterade dödsfall än de med liberala vapenlagar.
Att Daniel Eriksson såg sig tvungen att gå ut och uppmana jägare att vara försiktiga tar hon som ett bevis på att de åländska jägarna är oansvariga – varför skulle de annars behöva varnas? Hon förfasas också lite över att vissa ser jakten ”rentav som ett nöje” och frågar sig om ”en hobby, ett nöje, ska få kräva offer överhuvudtaget”.
Det finns många jägare på Åland, men även ett utbrett motstånd mot jakten. Vissa har svårt att förstå poängen med att ge sig ut i skogen och spåra, döda samt ta tillvara vilt när köttdisken i mataffären är full med mat. Att vissa dessutom har mage att tycka att deras hobby är rolig och ser ett nöje i jakten gör ju, enligt dessa jaktmotståndare, heller inte saken bättre.
Men några vettiga argument för att vi ska förbjuda eller ens försöka begränsa den åländska jakten finns inte. Visst, i ett samhälle där det inte finns några vapen sker det per definition inga dödsfall där vapen är inblandade, av samma anledning som väldigt få personer drunknar i öknen.
Som Harriet Tuominen skriver sker det cirka 7.000 mord och 20.000 självmord i USA varje år där skjutvapen är inblandade. Men dessa lär inte minska av att vi slutar jaga på Åland. Och här sker det i princip inga vapenrelaterade dödsfall eller skador alls. Om vi vill minska våldet på Åland är det snarare knytnävar och alkohol vi bör förbjuda, inte hagelgevär.
Det finns oförsiktiga rötägg bland Ålands 4.500 jägare. Att införa praktisk vapenhantering i dagens helt teoretiska jägarexamen skulle därmed vara en god idé. Men faktum kvarstår att det sker otroligt få jaktolyckor på Åland och att det finns många andra nöjen där riktade insatser skulle göra betydligt större nytta.
Ta fritidsbåtar till exempel, som likt jakt är en fullständigt ”onödig”, men rolig sysselsättning. Varje sommar har vi otaliga tillbud på Åland där människor råkar i sjönöd. Räknat i antal omkomna är det mycket farligare att ge sig ut på sjön än ut på jakt.
Utbildningskraven är dessutom mycket lägre för båtförare än jägare. En jägare måste genom examen visa att denne känner till de många lagar som reglerar jakten, men det är fullt lagligt att blåsa genom vår skärgård med en muskelbåt utan att ha visat att man kan en enda sjövägsregel eller ens vet att det finns något som heter gott sjömanskap.
Skillnaden är att vapen sticker i ögonen på många av rent ideologiska skäl, det gör inte fritidsbåtar.

Fredrik Rosenqvist