Under 2012 och 2013 fördes en het debatt på Åland om näringsavdelningens satsningar på riskkapital. Dels handlade debatten om planerna att göra om Norra Ålands industrihus till ett riskkapitalbolag, dels om att man ville använda pengar från den Europeiska regionala utvecklingsfonden till riskkapital och lån i stället för bidrag.
Striden om Norra Ålands industrihus skrev vi om i tisdagens tidning. Debatten om att göra om EU-pengarna till riskkapital var kanske inte riktigt lika infekterad, men näringsministern Fredrik Karlström blev sågad av både sin företrädare Torbjörn Eliasson, Företagarna på Åland och en rad experter.
Det finns inte tillräcklig och rätt sorts kompetens inom landskapet för att hantera riskkapital. Det finns inte tillräckligt många intressanta projekt och idéer att investera i. Företagarna vill inte ha landskapet med som delägare i sina bolag. Åland är för litet för att landskapet ska kunna sälja sin andel i bolagen inom utsatt tid. Detta var bara några av de invändningar som Karlströms belackare förde fram.
Sedan dess har debatten helt tystnat, trots att frågan egentligen är mer aktuell än någonsin. Norra Ålands industrihus, numera Ålands fastighets Ab, har i praktiken gått upp i landskapets riskkapitalbolag Ålands utvecklings Ab, ÅUAB. I dagarna får även bolaget tillgång till de EU-pengar som det var så mycket rabalder kring. Nästa landskapsregering får därmed stora möjligheter att pumpa in flera miljoner euro i riskkapital i det åländska näringslivet de kommande åren.
Och om man ser till hur ÅUAB klarat sig de senaste åren finns det mycket som tyder på att de flesta farhågor kommer på skam och att dessa miljoner kan göra stor nytta. Bland annat gjorde Ålands fastighets Ab en lyckad exit när man sålde Colorant Chromatics lokaler till bolagets amerikanska ägare för en nätt summa.
Pengarna använde man till att investera i den landbaserade fiskodlingen i Eckerö, och Fifax ser ut att kunna bli en rejäl fjäder i hatten för det offentliga riskkapitalet på Åland. För om ÅUAB inte hade engagerat sig i Fifax är det inte alls säkert att den häftigaste fiskodlingen i hela Europa hamnat på Åland.
En anledning till att många företag, bland annat Fifax, vänder sig till ÅUAB är att bolaget erbjuder mer än bara kapital. Deras roll som dörröppnare och aktiv partner är minst lika viktig som de euro och cent man kan bidra med. Vissa företagare vill säkert inte ha landskapet som delägare, medan andra ser stora fördelar med det.
ÅUAB:s proaktiva sätt att agera är så långt ifrån passivt bidragsgivande man kan komma. Man sitter inte med gummistämpeln i handen och väntar på att stödansökningarna för en ny traktor ska komma in, utan man är ute på marknaden och i bolagen och agerar, bedömer och skapar förutsättningar.
Och visst, Åland är litet, men idéerna och företagen behöver inte nödvändigtvis vara åländska. Att locka hit utländska investeringar och företag är precis lika viktigt som att få fart på inhemska diton. Och inte minst i dessa fall behövs en lokal, trovärdig partner som vet hur man navigerar bland bygglovsprocesser och stödansökningar.
Sedan kan det hända att det inte står fler landbaserade fiskodlingar runt hörnet och väntar. Att de goda idéerna är slut och att vi tvingas skicka tillbaka stödpengarna till EU, utan att de kommit till användning. Men det kanske ändå är bättre än att uppmuntra investeringar som ändå inte behövs genom bidrag, enligt den äldre modellen.
Och kanske ÅUAB inte har tillräckligt hög kompetens för att göra goda investeringar som sedan kan avyttras inom rimlig tid, utan att skattebetalarnas pengar går förlorade. Men hittills finns det inget som tyder på att vi ska döma ut satsningen på riskkapital innan man fått en chans att visa vad man går för.
Fredrik Rosenqvist