Även om Finströms ekonomi ser bättre ut än för ett och ett halvt år sedan är den ett svagt lockrop till inflyttning.
FÖR HALVANNAT ÅR sedan var rubrikerna svarta och sista raden i budgeten röd. Finströms kommunala ekonomi var i en enorm rävsax som följd av ett investeringsprogram av alltför optimistiskt slag under ett antal år.
Inte ens skatteintäkter över ett kommunalt genomsnitt räcker i längden när hålen som ska fyllas är för stora. Till slut går det inte att år efter år öka skatteprocenten.
Lägg till detta ännu att kommunerna under en följd av år påförts allt fler uppgifter av landskapet/staten så blir den disponibla egna kassakistan ännu trängre.
Följden blev en överstor lånebörda som slukade för stor andel i form av räntor och amorteringar. Något svängrum för verksamhet utöver lagstadgade driften fanns inte att tala om.
I DAG ÄR LÄGET ljusare efter ett rejält stålbad, där Finström verkligen försökt hålla igen. Nämnderna och personalen har jobbat åt samma håll och åtminstone för stunden lyckats vända skutan.
Kommunens styrande har inga skäl att yvas över något lysande resultat, men faktum är att fjolåret uppvisar ett litet plus av egen kraft. Alltså utan landskapsstöd.
Kommunalt förtroendevalda överlag vill givetvis stärka skatteintäkterna för att minska landskapsandelarnas roll. Det ger en bättre uppfattning om vilka marginaler de i ett längre perspektiv har att röra sig med.
Landskapsstödet syftar till att jämna ut ekonomiska skillnader mellan kommunerna, men är ingen självklarhet att bygga kommunal likviditet på.
I OCH MED de omdiskuterade satsningarna på ny skola och nytt daghem i Godby står infrastrukturen i Finström redo för framtiden med som man hoppas ökad inflyttning.
För att inte tala om Ålands idrottscenter som uppvisar positivare siffror och hopp om en bättre framtid, där det står som det slutliga monumentet över ett tidevarv av ekonomiskt kråsande.
Med facit i hand var idrottscentret en enorm satsning på alltför optimistiska för att inte tala om orealistiska kalkyler om det förväntade besöksunderlaget.
Många kommuninvånare ser fortfarande centret som den berömda gökungen i boet.
MEN NU VÄNTAR nästa utmaning bakom knuten, att bygga ut åldringsvården så att den kan leva upp till de krav åldersstrukturen med självklarhet medför.
I dag klarar sig Finström tack vare hyrda platser på De gamlas hem i Jomala, men diskussion förs om utbyggnad av servicehuset Rosengård i Godby för att ge plats också för en tyngre vårdform i hemkommunen.
Här gäller det att kalkylera noga så att investeringarna på sikt leder till avsedda inbesparingar. Fortfarande är det disponibla ekonomiska utrymmet knappt.
Utsikten att ärva en stor skuldbörda utgör inget större marknadsföringsargument för den ökade inflyttning som ska garantera skatteintäkter.
YTLIGT SETT ger Finström intrycket av välmående kommun med sina i hög grad nybyggda serviceinrättningar i Godby. Som en av Ålands största kommuner borde den också ha förutsättningar att locka nybyggare.
Med ett invånarantal på cirka 2.500 borde kommunen också vara ekonomiskt livsduglig, bara förutsättningarna hyfsats och munnen rättas efter matsäcken.
Av kommunens styrande krävs fortsättningsvis förnuft och kreativitet, att de hanterar den kommunala ekonomin som sitt eget privata hushåll.

Ålandstidningen