Tidigare i veckan uppmärksammade många den så kallade internationella mansdagen som infaller den 19 november. Manliga förebilder hyllades, mansrollen diskuterades och manligt företagande lyftes fram.
På ytan kan företeelsen verka rätt oskyldig. Men faktum är att det inte är helt oproblematiskt att den får större och större spridning.
Till att börja med kan det diskuteras om det ens finns något som heter internationella mansdagen. De dagar vi vanligtvis uppmärksammar, till exempel internationella kvinnodagen och Aids-dagen, hämtar vi från en lista över internationella dagar som FN skapat.
Den internationella mansdagen finns inte med på denna lista. Vissa länder har ändå valt att fira den, men varken Finland eller Sverige hör till dessa.
Faktum är att många länge försökte få till en internationell mansdag, men det var först för 10-15 år sedan den fick fäste i Västindien. Under de senaste 15 åren har den spridits till fler och fler länder.
Att reda ut vad dagen egentligen handlar om är inte det lättaste. Men att lyfta fram mannens bidrag till samhället och att sätta fokus på diskrimineringen mot män har alltid varit två av de bärande idéerna.
Och även om det kanske inte står skrivet på någon officiell hemsida är själva orsaken till att dagen bildades och fått spridning att den är en motvikt till den internationella kvinnodagen.
I samband med dagen försöker många därmed bland annat lyfta fram att män dör tidigare än kvinnor, generellt har sämre utbildning, utgör den stora majoriteten av världens fängelsepopulation samt oftare är utsatta för våldsbrott. Till exempel är åtta av tio mordoffer världen över män.
Syftet med hela dagen är alltså att skapa en bild av att det är männen som diskrimineras och förtrycks världen över. Att om vi ska ha en dag som uppmärksammar kvinnornas utsatta position i samhället ska vi minsann ha en likadan dag för männen.
Vissa som uppmärksammar mansdagen gör säkert det på ett konstruktivt sätt som främjar jämställdhet mellan könen. Men i det stora hela gör den mer skada än nytta genom att peka ut den mest privilegierade grupp vi har i vårt samhället som diskriminerad.
I ett stort antal länder förekommer det fortfarande ett fruktansvärt förtryck mot kvinnor. Även i våra förhållandevis moderna och jämställda samhällen är kvinnorna i en mycket ofördelaktig position jämfört med männen. De har lägre lön, utsätts mycket oftare för sexuellt våld och hot, har mindre makt i det privata näringslivet och äger mycket mindre resurser än männen.
Det var heller inte länge sedan dessa ojämlikheter stod svart på vitt i lagboken. Fram till 1950 var gifta kvinnor omyndiga i Belgien och det dröjde ända till 1970-talet innan alla kvinnor i Schweiz fick rösträtt.
Att skapa större jämställdhet mellan könen är en ständigt pågående kamp, där den internationella kvinnodagen ändå har en viss inte obetydlig roll. Att undergräva den med en internationell mansdag är inte att göra kampen för jämställdhet en tjänst.
Enligt FN är det i själva verket den internationella toalettdagen som firas den 19 december. Detta ger en bra ledtråd om var mansdagen hör hemma eftersom vi i själva verket har mansdag minst 364 dagar om året.
Fredrik Rosenqvist