Sveriges förre statsminister Göran Persson höll nyligen ett tal om tillståndet i världen inför en fullsatt sal på Alandica. En av hans främsta poänger, under kvällen som arrangerades av ÅAB, var att länder där befolkningen är ung klarar och kommer att klara sig bättre. Där befolkningen åldras i snabb takt ser Persson stora problem. Han exemplifierade med Sverige, Frankrike och England i Europa. Detta är länder som enligt Göran Persson har en stark fördel framöver. Tack vare konsekvent inflyttning under decennier har man tillgång till arbetskraft, konsumenter och skattebetalare, allt det som kommer att behövas när de stora årskullarna från tiden efter kriget blir äldre.
I Tyskland, som för stunden går som tåget, kommer det över tid att bli tyngre, menade han. Här blir folket snabbt äldre. Samma sak, noterade Persson, gäller i ännu högre grad Finland. Ett av de länder som åldras snabbast i världen, samtidigt som inflyttningen hör till de lägsta i Europa.
Persson presenterade egentligen inte några nyheter och gav sig heller inte ut för att göra det, men förde fram välkända fakta på ett välformulerat, fängslande sätt.
Den så kallade försörjningskvoten – som visar hur många varje arbetande människa måste försörja utöver sig själv – har debatterats i många år i Norden och väst nu. På sina håll försämras den snabbare än på andra. Där det händer går samhällen och nationer mot en verklighet där allt färre i framtiden ska försörja allt fler. Om inte den utvecklingen bryts kommer det att medföra ett enormt tryck på välfärd, skatteuppbörd, välstånd och pensioner.
Och i förlängningen på hela vår samhällsmodell.
Åland är inte heller på något sätt ett lyckligt undantag från allt det här.
Tvärtom, vi följer det finländska mönstret.
Åland ligger rentav i högre kant i Finland när det gäller minskningen av antalet arbetsföra i förhållande till antalet ickearbetsföra.
Orsaken är att ålänningarna lever länge och föder få barn. På sina håll har den här situationen redan blivit akut, med Sottunga som det främsta exemplet.
Men samma bild återkommer för Åland som helhet.

Tillsammans med klimatet är det här en av våra största framtidsfrågor.
Hela vårt samhälle bygger på att det hela tiden finns arbetstagare och skatteuttag som möjliggör en stark och god välfärd. Det är därför sensationellt att exempelvis Finland, i ett läge när alla varningslampor gällande befolkningens sammansättning blinkar röda, tar steg i rakt motsatt riktning.
Regeringen Juha Sipilä har aktivt gått in för att begränsa inflyttningen via olika åtgärder och rullat tillbaka en del av de öppningarna som lanserades under senaste regering. All fakta talar för att man borde göra precis tvärtom.
Mer glädjande är då att Ålands landskapsregering aktivt driver på för återflyttning, integration och inflyttning via olika åtgärder. Samtidigt står det klart att självstyrelsen i den här frågan i hög grad är bakbunden och behörighetslös. Det man däremot kan försöka gynna, via olika skattemässiga och näringspolitiska grepp, är fortsatt tillväxt och framtidstro i våra företag. Det är i hög grad utvecklingen här som styr den här frågan. Om det är tryck i orderböckerna och snurr på hjulen i näringslivet tenderar Åland per automatik att växa.
Om det är mindre fart ökar tvärtom utflyttningen.
Sammantaget kommer vi alla sannolikt att få jobba längre i framtiden. Men som Persson noterade kommer det även att krävas påfyllning av arbetskraft, skattebetalare och konsumenter utifrån. Det finns ingen som hävdar att det här inte också har sina utmaningar. Men allt tyder på att de bleknar i jämförelse med alternativet att låta bli.

Niklas Lampi