Återigen, det har hänt något mot Lemland–Lumparlandshållet. Akutbil, ambulans, polis kör förbi Strandnäs med blåljus och ljudsignaler.
Något som har konstaterats, att polisen kör allt fortare med tidens gång. Akutbil och ambulans håller en mycket lägre, säkrare och framför allt kontrollerande hastighet men när konstaplarna kommer går det mycket fortare. Ett tillfälle, är en måndag morgon. Folk är på väg till jobbet, barn är på väg till skolan, korsar vägar till fots eller med cykel. Då händer det som beskrivs i texten.
Måste något människoliv offras innan hastigheten sänks vid utryckningskörning? Är det en säker utryckningskörning konstaplarna gör i dessa fall? Detta har man fått följa med sedan man flyttat invid riksvägen österut, och följt utvecklingen i tre–fyra år.
Förhoppningsvis tänker konstaplarna på bromssträckor, väglag med mera vid utryckningskörning.

Boende invid riksvägen österut
Polismästare Maria Hoikkala vid Ålands polismyndighet svarar:
Utryckningsfordon har vissa rättigheter men också skyldigheter på grund av tjänsteuppdrag. Rättigheternas omfattning varierar beroende på uppdragets natur och hur pass viktigt eller brådskande uppdraget är.
Även om polisen kan frångå trafikbestämmelser i vissa fall ska uppdraget kunna genomföras så säkert som möjligt. Patrullen ska tryggt och utan dröjsmål ta sig till utryckningsplatsen, men å andra sidan får inte andra vägtrafikanter och allmänheten utsättas för fara. Föraren ska alltid iaktta den omsorg och försiktighet som omständigheterna kräver och den hastighet som är säker med beaktande av situationen får inte överskridas. Körhastigheten ska således anpassas efter trafikmiljön och förhållanden.
Vid utryckningskörning kan man inte förlita sig på att larmljuden och larmljusen uppfattas av alla vägtrafikanter och det ska föraren vara medveten om.
Förutom lagstiftning styr polisens interna föreskrifter utryckningskörning. I föreskrifterna beskrivs noggrannare hur utryckningskörning ska utföras. Poliserna får också praktisk utbildning i utryckningskörning. Tack vare utbildning och övning är olyckor där polisbilar är inblandade väldigt sällsynta.
Insändaren har reagerat på polisbilens höga hastighet i jämförelse med ambulansen. På basen av framförda uppgifter är det svårt att ta ställning till om uppdraget från början varit polisiärt eller av räddningsnatur, vilket också inverkar på utryckningskörningen. Det kan konstateras att uppdragen präglas av den inledande information man får från Alarmcentralen, vilket sedan inverkar på bedömningen om hur viktigt och brådskande uppdraget är.
På ovan beskrivna grunder står det självfallet klart att polisen inte ska missbruka sina rättigheter och på så sätt äventyra sin egen eller övrigas säkerhet i trafiken.

Maria Hoikkala
Polismästare

Ålandstidningen