apropå ledaren
Lampi uppmanar oss att umgås med omvärlden. Det förefaller som »omvärlden» är Helsingfors. Han antyder också att vi är behäftade med beröringsskräck. Här blir det svårt att hänga med.
Är det några som har beröringsskräck är det väl ändå enspråkighetsivrarna i statsmakten. Det är väl ingen överdrift att påstå att dessa avskyr ålänningar och hatar allt som kan ha några beröringpunkter med Sverige. Följaktligen tycker de att det är onödigt att lära sig svenska. När de gör så, tackar de också nej till umgänge med Norge och Danmark och i förlängningen med Färöarna och Island, alltså övriga Norden. Det är deras val – inte vårt.
Ofta får man en känsla av att våra egna politiker har klippkort till Helsingfors. Jag vågar påstå att nyttan med dessa turer är begränsad. Jag vill istället uppmana varje åländsk politiker till ett fastare umgänge med svenska partikamrater, det kan visa sig nyttigt när vi minst anar det.
Lampi vet mycket väl att ålänningar i alla tider umåtts flitigt med andra nationaliteter.
Orsaken till att vi inte kan ty oss till fastlandsmajoriteten framgår med önskvärd tydlighet när man tar del av de otidigheter som exemplifieras i torsdagens tidning. Tyvärr är det inte första gången och knappast den sista som vi får ta emot dynga från det hållet.
Svenska språket är en absolut förutsättning för Ålands existens. Det är en sak där vi själva måste bevaka varenda stavelse – ingen annan gör det åt oss. Det kan möjligen verka småaktigt ibland men hellre det än att tiga.
Stig Stenroos

Ålandstidningen