Föreställ dig en vacker sommardag vid den åländska kusten: blå himmel, solen skiner och ljuset glimrar på vattenytan. Men när du tittar närmare ser du spåren efter människans omfattande framfart i miljön: grumligt vatten, blåstångsskogar kvävda av förvuxna alger och småfiskar som kippar efter luft. I dag är det inte bara Östersjöns ekosystem som är rubbat - det är likadant i många andra hav.
Ett av de största hoten mot Östersjön är övergödning, som beror på att överskottsutsläpp av näringsämnen från industriella jordbruk rinner ut i havet. Effekten på ekosystemet blir ungefär som när barn fått för mycket socker i sig - först blir de hyperaktiva, sen utmattade och till slut kraschar de. Barn återhämtar sig snart, men för havet är det inte lika lätt.

Det andra stora hotet är industriellt fiske, som dammsuger Östersjön på dess resurser utan hänsyn till den skadade havslivet de lämnar efter sig. Om du frågar en gammal fiskare kan han berätta att förr var faktiskt torsk en vanlig fångst i åländska vatten. Så är det inte längre. Men trots att Ålands fiskeverksamhet krympt - i dag ger den bara en blygsam ekonomisk avkastning - är den fortsatt viktig för öarna. Och betydelsen skulle kunna öka ytterligare, bara fiskbestånden tilläts växa till sig. Fritidsfisket har ännu större tillväxtpotential. En studie genomförd på ön Bornholm visade att sportfiskare spenderade i genomsnitt 68 euro per varje fångat kilo lax, medan ett kilo fångat av yrkesfiskare gav runt fyra euro i samhällsvinster. Och då har man inte ens räknat med det faktum att sportfisket har mindre miljöpåverkan jämfört med kommersiellt fiske.
Men det kanske bara är en naiv dröm att önska sig ett Åland med ett rent hav fyllt av välmående fisk och havsliv? Nej, verkligen inte, bara att vi gör något.

Ett effektivt sätt att hjälpa naturen på traven är genom att skydda utvalda havsområden från all aktivitet med negativ miljöpåverkan, så den istället kan återhämta sig och frodas. Livet i dessa områden - ta nyfödd fisk som exempel - skulle kunna växa till sig i fred, och när den nått vuxen ålder och storlek kan den simma vidare ut i Östersjön. Beslutsfattarna runt Östersjön vet att det finns ett behov av fler skyddade havsområden och har kommit överens om tillgodose det. I dag är runt tolv procent av Östersjön täckt av skyddade områden. Jämfört med resten av världen är det en imponerande siffra, men det garanterar ingenting. Runt hälften av områdena saknar så kallade förvaltningsplaner, och miljöförstörande aktiviteter, som trålning, är nästan aldrig förbjudet inuti dem. Finland är dessutom sämre än genomsnittet med mindre än åtta procent av sina vatten skyddade. Den siffran inkluderar även Åland, vars andel skyddade havsområden inte heller är något att skryta om.

Att skydda havet är inte bara en fråga för oss som älskar naturen. Det handlar i lika stor utsträckning om att säkra våra ekonomiska intressen och tillgång till mat. Vem vill inte äta färsk fisk fångad lokalt, istället för odlad lax från Norge, eller tilapia? Och tänk att kunna dyka ner i ett rent hav och se längre än din egen hand. Potentialen är enorm, men kan samtidigt begränsas om havet fortsätter utarmas. Områden med exceptionella naturrikedomar, som Ålands skärgård, kan bli de största vinnarna - eller förlorarna - i framtiden. Än finns tid att vända trenden för Östersjön, men det krävs modiga politiker som tar beslut med framtiden i åtanke, istället för kortsiktiga vinster. Men det måste hända nu, vi har inte råd att vänta.

Hanna Paulomäki
Östersjöchef för havsmiljöorganisationen Oceana

Ålandstidningen