För några år sedan gjordes en ovanlig undersökning: Statistik- och utredningsbyrån frågade ålänningarna hur de tycker att kommunernas verksamheter ska organiseras. De som svarade i undersökningen ansåg när det gällde social service att det var speciellt viktigt med personalens kompetens, däremot var det mindre viktigt att den egna kommunen skötte den.
I en rapport från den så kallade Lagberedningsgruppen för kommunernas socialtjänst som blev klar förra veckan finns många tungt vägande argument för varför socialservicen ifråga om barnskydd, handikappservice, missbrukarvård, ja egentligen all socialvård, förutom barn- och äldreomsorg, borde skötas av en enda myndighet på Åland.
För oss socialdemokrater är det viktigast att vi kan trygga en likvärdig service på hela Åland. Det står klart, när man läser rapporten, att enskilda kommuner inte klarar av att möta de krav på korrekt social service som alla kommunmedborgare har rätt till. Det står i grundlagen att den offentliga sektorn (kommunerna och landskapet) ska tillförsäkra var och en tillräckliga socialvårdstjänster. Detta för att alla ålänningar ska behandlas jämlikt. För att det ska fungera i praktiken behövs en enda myndighet med tillräckliga ekonomiska och personella resurser.
En samordning leder också till ett utökat samarbete mellan de som arbetar med dessa ärenden, och med flera på samma myndighet ökar möjligheten för personalen att specialisera sig. Reformen kommer också att göra servicen kostnadseffektiv.
För att myndigheten ska fungera optimalt krävs förstås finansiell styrka och att alla kommuner ställer upp på lika villkor. Det är därför man pratar om solidarisk finansiering. Jag tycker att man som kommunpolitiker inte kan tänka så kortsiktigt att man tar dagens situation och funderar på vilken kommun som tjänar respektive förlorar på reformen.
Vem vet hur många svåra sociala fall som kan uppstå i den egna kommunen om fem år? Med ett jämlikt finanseringssystem behöver en liten kommun oroa sig mycket mindre för att ett par ”dyra fall” kan sätta hela kommunbudgeten på ända.
Socialdemokraterna – och för den delen hela landskapsregeringen – har varit tydliga med att landskapet inte ska ta på sig uppgifter som kommunerna ansvarar för – det inkräktar på kommunernas självstyrelse.
Det har talats om en ”regionkommunmodell” men den avvisas i lagberedningsgruppens rapport eftersom det skulle vara överdimensionerat sett till Ålands befolkning att skapa en demokratisk nivå till. En ”en-kommunmodell” har också förts fram som alternativ, men här har utredarna utgått från det nuläge vi har med sexton kommuner.
Återstår då alternativet att en värdkommun skulle driva socialservicen och att övriga kommuner köper tjänster. En sådan modell skulle motverka att servicen finansieras solidariskt, då kommunerna bara skulle betala för den service de utnyttjar, alltså inte bidra till det gemensamma. Dessutom är modellen odemokratisk eftersom värdkommunens fullmäktige styr ekonomin och verksamhetens inriktning utan att de andra kommunerna kan kräva inflytande.
Landskapsregeringen är alltså på rätt spår och reformen behöver förverkligas så snabbt det går. Det finns ett folkligt stöd för reformen och en modell för hur Kommunernas socialtjänst ska kunna bildas. Att kommunerna går samman i ett kommunalförbund är den bästa lösningen. Vinnare är alla vi medborgare i kommunerna runt om på Åland. Vi kan alla drabbas av problem som gör att vi behöver social service. Då ska vi veta att det finns en myndighet med kompetens och styrka och vi ska vara trygga i att vi behandlas lika.

Anders Hallbäck
Sekreterare för Socialdemokraternas lagtingsgrupp

Ålandstidningen