LR har presenterat grunden till den framtida livsmedelsstrategin.
Tankarna presenterades vid Öppet landsbygdsforum i januari. LR skriver: LR:s avsikt är att utifrån Ålands Producentförbunds livsmedelsstrategi och den förda debatten, utforma och anta Ålands hållbara livsmedelsstrategi --- fram till år 2030.”
ÅPF:s rapport vill jag inte kritisera. Men det finns en sak, som jag vill att LR lägger till i sin livsmedelsstrategi. Det är något enkelt och självklart, men oerhört viktigt.
ÅPF talar om naturen, kretsloppet, miljön, djurens väl och så vidare men verkar ha glömt en viktig del, nämligen konsumenten. Varför äter vi? Spelar det någon roll vad vi äter?
Vi äter faktiskt inte bara för att det är gott eller för att orka rent fysiskt. Vi äter också för att få de små små beståndsdelarna; vitaminer och mineraler.
För några år sedan lärde jag mig att om vi äter mat med ett lägre innehåll av vitaminer och mineraler, så säger hjärnan till att vi ska äta mer och vi går upp i vikt.
Sedan dess har jag försökt vara medveten om den mat och de råvaror jag köper.
Det finns många åsikter bland konsumenterna. Vissa vill ha lokalproducerat. Andra ekologiskt. Vissa har allergier. Vissa undviker kött. Ibland vill man ha snabb mat.
Men många bryr sig om näringsinnehållet i maten, det vill säga tänker på sig själva, liksom jag.
Avsnittet om förbättrad jordhälsa i ÅPF:s rapport tangerar detta, men beaktar inte näringsinnehållet i livsmedlen. Detta är en brist, som LR bör korrigera i sin livsmedelsstrategi.
Man undersöker näringsinnehållet i jorden, men inte i livsmedlen.
Näringsvärdet i livsmedlen har nämligen halverats på 50 år. För en individ minskar dessutom ämnesomsättningen år för år. En 70-åring äter (eller borde) ungefär hälften så mycket som en 15-åring. Det innebär att en 70-åring idag får i sig så mycket vitaminer och mineraler, som personen fick som 15-åring. Detta gör bland annat att immunförsvaret försämras.
Hur är det med åländska livsmedel? Högt eller ett lågt näringsinnehåll? När undersöktes de senast? Jag skrev i en insändare under förra näringsministerns tid att man inte, mig veterligen, har undersökt detta under hans livstid.
Då hade de undersökta livsmedlen de lägsta mineralhalterna i Finland. Exempelvis var kalkhalten lägst, vilket kan verka paradoxalt. Kalkhalten i jorden är hög på Åland, men inte i de livsmedel som produceras.
Då ringde jag personen, som hade gjort studien. Han var professor i Tammerfors och förklarade att växterna har svårt att uppta mineraler om jorden har en hög kalkhalt.
Så i Lappland hade man de lägsta halterna av mineraler i jorden, men bland de högsta i växterna. På Åland var det tvärtom.
Är man medveten om detta och politiskt vill göra något åt det, så går det att korrigera.
Det största företaget i livsmedelsklustret är kanske inte förebilen inom hälsokost, men det är en inriktning som allt fler konsumenter går till. Därför borde LR lägga till ett avsnitt om näringsriktiga livsmedel. Konsulten på Invenire Ab kan garanterat hjälpa er med detta.
Detta kunde tillsammans med de andra faktorerna bli en viktig del i det ”brand”, som minister Gunell lyfte fram på seminariet.
Då skulle det verkligen bli skillnad på päron och åländska päron, oberoende om man köper dem på lösvikt, eller i halvfabrikat eller som åländska chips.

Stephan Toivonen
Åländsk Demokrati

Ålandstidningen