Det ligger något desperat över kommunstyrelseordförande Jarl Danielssons stenhårda attityd att ingen annan en Vårdös kommunfullmäktige och styrelse ska äga tillträde till den avbön som ska ske i morgon.
Enligt Danielsson är den nyutnämnda kommundirektören Andreas Johanssons politiska bakgrund en fråga enbart för en liten krets vårdöbor som genom val äger den representativa makten i kommunen. Det är deras och ingen annans ansvar att bedöma om nåd ska gå före rätt i fallet Andreas Johansson.
Jag skulle kunna tänka mig respektera Danielssons hållning om det inte var så att för en kort tid sedan ledde Danielsson en folkrörelse som genom direkt demokrati kämpade för att en ny Vårdöbron skulle byggas. I fråga om Vårdöbron hävdade inte Danielsson att endast Vårdö fullmäktige och styrelse skulle sköta saken. Tvärtom han bejakade ett brett engagemang inte bara på Vårdö utan på hela norra Åland och till och med utanför Åland. Media hälsades välkommen och alla som hade samma åsikt som Danielsson fick vara med.
Vad är skillnaden nu? Kanske det att Danielsson inte vet om han har tillräckligt politiskt stöd för en dålig rekrytering av en ny kommundirektör på Vårdö. Nu ska den politiska insynen begränsas. Nu ska frågan så fort som möjligt sopas under mattan. Tror Danielsson faktiskt att detta skapar förtroende och good-will?
Det är inte första gången vi upplever att ledare från centerleden sviker principer och överenskommelser. Det långa maktinnehavet stiger en del åt huvudet. Man tror sig kunna göra vad man vill för att behålla makten. Fallet med Vårdös kommundirektör är en form av maktmissbruk som förr eller senare slår tillbaka.
Alternativet är öppenhet och insyn. En kommundirektör är inte samma sak som att anställa en VD för ett företag.
Barbro Sundback (S)

Ålandstidningen